Jag snackade precis med T i telefon. Blödig som jag är började jag nästan grina för att jag saknar honom så mycket.
Det kvittar hur trevligt det är här, hur kul vi än har och jada-jada – jag saknar närvaron av min man…
I övrigt ser det ut som att jag blivit skimmad.
Jag vet, det låter som en kass ursäkt för att jag gjort av med mer pengar än jag vågar erkänna. Men, sanningen är den att jag har koll på alla mina uttag och betalningar och jag vet med 100 procent säkerhet att jag INTE spenderat över 2600 kronor på en enda betalning.
Jag tror att det är en taxichaufför som fulat till det, för det är enda gången jag försökt betala med kortet (men det gick inte för att hans maskin var ”trasig”). Jag snackade med banken redan vid 4-tiden min tid och jag har fått tips och råd hur jag ska lösa det hela. Tyvärr är den summan borta tills jag är i Sverige igen, och det suger ju kuk…
Skitsamma, nu ska jag försöka ha en bra sista dag i La-la-land.
Erik plockar upp oss om en timme, då ska vi ut på äventyr i hans lilla Mini Cooper.
För övrigt så är Los Angeles allt jag trott och lite till, det är fantastiskt! 
Med skakande bakiskänsla drog vi till Gröna Lund vid lunchtid. Varken T eller jag var i tipp-topp-form, men solen strålade och kiddot var übertaggad.
Först lurade vi upp honom i kidsens Fritt Fall. Det kirrade gött i min risiga mage (jag fick åka med som moraliskt stöd)…
Därefter blev det sockervadd och slänggungorna.
T fick agera sidekick och jag vet inte vem av grabbarna som var mest förtjusta efteråt?! Minikopian som är en väluppfostrad liten kille och vill att alla ska ha det trevligt bestämde sig tyvärr för att även jag skulle åka slänggungorna med honom.
Amen tjena… det var dödsångest i bott kan jag lova! De där två minutrarna varvades med att jag trodde jag skulle dö vs. att jag skulle spy, hahahaha! Don´t go slänggungorna om ni är bakfulla och har en alldeles för livlig fantasi kära läsare! 
Som avslutning åkte vi (äntligen!) mina älskade elefanter, sen tog vi färjan över till fastlandet.
En mycket trevlig dag!
Det som förvånat mig är att jag sett föräldrar som vid upprepade tillfällen traskat fram till olika åkattraktioner som tydligt instruerar redan innan kön börjar om att man måste vara minst 120 cm lång för att få åka, samtidigt som ungarna är en tvärhand höga.
Detta resulterar i att de köar i minst 20 minuter, för att vid biljettkontrollen bli nekade. Det medför obligatoriskt att ungen börjar gallskrika, grina ögonen ur sig och bli sitt allra hysteriska jag.
Det tar inte slut här, nej då, päronet tröstar då ungen med ” du måste sträcka på dig!” (som om det skulle hjälpa när man är ett äpple lång?!) och sedan traskar till nästa karusell, som har exakt samma längdkrav, och börjar om proceduren med samma bittra slut.
Dagens roligaste var dock utanför spökhuset där det finns ett träd som sprutar rök och eld.
Jag har film på minikopians reaktion och dör typ varje gång jag kollar på den, hahaha! Bland annat sprang han bakåt, rakt in i ett sockertoppat fjortisgäng, men lyckas ändå tackla undan dem och fortsätta sin flykt bort-bort-bort med uppspärrade ögon, haha…
Nu blir det pannkakor och en lugn sansad kväll på hemmaplan. Det är vi verkligen värda!
Hej, jag heter Malin, och jag känner mig som en överkörd grävling (förmodligen ser jag ut som en också)…
Det som skulle bli ”en öl” spårade så klart ur totalt. Som alltid när man hänger med Per. Att jag aldrig lär mig
Nu mår jag visserligen inte lika kasst som jag borde göra, jag har lyckats få i mig både kaffe och smörgås, samt duschat och borstat tänderna.
Anledningen är att vi ska till Gröna Lund så fort T har plockat upp minikopian. Känslan i kroppen säger att jag inte behöver karuseller, men skit samma. Det här kan bli kul!
Mina mål med tivolibesöket är framförallt att åka elefanterna med minikopian. Har man ett barn bredvid sig känns det mer legalt att åka dem (I love elefanterna!).
Det vore även ”trevligt” att tjata upp T i Fritt Fall. Det är tydligen den enda åkattraktionen han får handsvett av och ogillar. Dock tror jag att jag i så fall måste joina honom, och att åka Fritt Fall idag känns lite väl sadovarning, haha
Postat i: Bilder, Ego, Jobb, Oekonomiskt, Only exception, Ordbajseri, Tankar, Vardagliga ting
Idag ska vi skicka ytterligare ett magasin för tryck. Och den stora frågan är vad som kommer strula. Internet? Server? Mejl? Telefon? Tryckeiets sida?
Spännande är det.
Sen är det lite andra spännande saker på g, hur tufft som helst Jag tror jag börjar bli vuxen nu?! *inte gravid*
Imorse slog det mig att hela mitt liv har förändrats radikalt de senaste två åren. Jag har mer av allt och framförallt delar jag det med någon. Så himla vackert!
Btw: Vi ska på bröllop i början av juni och igår beställde jag hem två klänningar som ska prövas. Kanske funkar de, kanske måste de skickas tillbaka. Jag är för en gång skull ute i god tid och har ingen större panik över det.
Så här ser de två första ut:
Det mest irriterande är att jag färgat håret rött. Den färgen funkar inte så bra med alla färger och in worst case måste jag lägga in någon mer neutral färg för att få det att fungera…
I övrigt tar jag gärna emot tips på fler snygga klänningar! Enda kravet är att de ska funka på bröllop (rött, svart och vitt är förbjudet), de får inte vara för sexiga, de ska sitta tajt och det ska inte vara axelbandslöst.
Typ.
Postat i: Bilder, Ego, Jobb, Nytt ljud, Only exception, Ordbajseri, Vardagliga ting
Ok, jag erkänner, jag är inte 17 år längre… det känns som helvete att jag fyller 29 år (snart kärring) i höst.
Min rygg är så knas att det känns knackigt as hell. Trots att T var snäll nog att massera den igår så är den kaos deluxe denna morgon. Bokstavligt talat ”kniven i ryggen”.
Men skit samma! Inom de kommande fem dagarna ska vi skicka tre fantastiska tidningar, påbörja en annan tidning, ha lite ledigt och även testa öl. Vackert. Fullt ös medvetslös.
Roligaste låten jag spelar just nu. Mellan ”dansa” och ”pausa” så pausar jag konsekvent uppspelningen. Mina kollegor hatar min humor, själv är jag väldigt lättroad, hehe…
The love, what would I be without you?
Vilken fantastiskt vacker dag
Första dagen utan jacka, bara en sån sak.
Och vad har jag gjort? Jo, shoppat.
Dock har jag hittat fler saker till T än till mig själv, men ändå. Carlings rockar just nu, bara så ni vet…
Dessutom har vi kört årets första uteserveringsmiddag. Vi hittade ett grillställe på Götgatan med underbara hamburgare och awesome öl från New York. Där satt vi och drömde oss bort för vad vi ska göra för alla skattecash vi ska få tillbaka och var vi ska åka på semester
Nu är jag så konsumentlycklig och trött att jag lätt skulle dö om det inte vore för att solen strålade rakt in i lägenheten.
I-landsproblem.
Snabbt livstecken innan jag dör…
Igår avrundade jag med en aw på Kellys med underbara Pernilla och Stefan, Andreas och Cattis och tre andra kollegor. Det var dundertrevligt!!!
Tyvärr kunde jag inte stanna hela natten för hemma fanns T med minikopian.
Idag har vi gjort en slags budgetrastning på minikopian. Först drog vi till en akvariebutik och kollade coola firrar. Sen hem och kollade på Hitta Nemo och bakade världens godaste chokladmuffins.
Och nu på kvällen bjöd vi hem oss ala Familjen Ove Sundberg till Andreas och Cattis på taco- och spelkväll. Minikopian gick som en Duracellkanin framför kinectspelet och även vi ”vuxna” lyckades rocka till det framför tv:n. Hur trevligt som helst!
I morgon blir det nog lugnt. Pojkarna får bita ihop mellan kl 15-17 för då ska jag se på världscupfinalen i hästhoppning, i övrigt är ingenting planerat. Vilket känns helt ok…
Ps: jag vaknade på tidernas mest fel:iga sida imorse. T låg nämligen och babblade från strax efter kl 6. Hade jag inte älskat honom så mycket hade jag nog försökt kväva honom med Sälis… Satan vad det inte är ok alla gånger med en morgonpigg sambo! Han har nu fått tydliga direktiv om att ge fan i mig fram till 8.30 när det är helg. Herregud, någon måtta får det väl ändå vara?!
Jag känner mig nervös, eller kanske mer orolig. Varför vet jag inte, men det känns extremt konstigt och lite tungt… Det gnager på och tar udden av allt som händer runt omkring mig IRL.
Brukar ni också känna så?
Jag blir otroligt störd när jag inte kan definera vad det egentliga problemet är. Eller så är det så mycket att det är omöjligt?!
På tal om något helt annat – kärlek. Igår såg jag ett så otroligt intressant program om vad som händer i våra hjärnor när vi bli förälskade.
Se det här, det var faktiskt asballt.
Det här, eller han, är kärlek för mig…
Med risk för att låta vrålnördigt (hey, that´s my real me) – herrejävlar vilket skitbra pass jag fick till på gymmet idag!
Det blev hela 30 minuter på spark-å-dra-maskinen.
Sen blev det magövningar tills jag inte ens kunde fnissa trots att T berättade roliga skämt.
Sen blev det en maskin som enbart tar framsidan av låren.
Därefter benpressen där jag lyckades ta personligt rekord på 90 kilo *stolt som en jävla idiot* Jag vet inte vad som är normalt att ta, men när jag ”pressade” mig förra våren så tog jag 50 kilo… hehe… hittills har jag med nöd och näppe orkat 80 kilo, det har varit tungt. Men idag var benen för en gång skull rätt så fräscha
Någonstans vid 90 kilo så dog jag en aning av lycka så det blev lite vader och sen rundade vi av med ytterligare några magövningar.
Sammanlagt 90 minuter på gymmet och ett personbästa – det går bra nu
Nu ligger jag nyduschad i sängen medan T gör en middag som åtminstone doftar ljuvligt.
Också lyssnar jag på Slash fet. Myles Kennedy and The Conspirators nya album, Apocalyptic Love. Ett helhetstyckande om det kommer i morgon… So far låter det bra mycket hårdare än första singeln ut som var lite av en besvikelse.
Andra spåret, gosh vilken rökare!!! Adrenalinrock, pepp pepp pepp…
Postat i: Anti-heffaklump, Ego, Jobb, Musik, Only exception, Tankar, Tips, Vardagliga ting
Gosh vad det här INTE låter som In Flames. Men hur i helvete har jag kunnat missa den här låten? Den är ju vrålgrym i sin minimalitet!
Igår mötte jag upp slavdrivaren aka pojkvännen efter jobbet och lyckades åtminstone köra igenom axlarna på gymmet innan tassarna tokstrejkade. Den där planen om att döda de så kallade bicepsmusklerna kunde jag fett glömma bort och istället fick jag stå på spark-å-dra-maskinen sista halvtimmen.
Väl hemma portade jag T från köket (vilket inte är så svårt eftersom det bara får plats en person åt gången), sen diskade jag, lagade en övegrym köttfärssås och diskade därefter allt igen. Det var bra att jag samlade in de pluspoängen hos honom för inatt vaknade jag av att jag låg och attacknyste honom i näsan. Gullig tjej AB…
Och intervjun gick för övrigt bra. Det var som tur var inte klockan 6 på morgonen, turnéledaren hade skrivit fel på AM och PM *borde köpa en trisslott*
Däremot är jag lite irriterad på fördröjningen som blir när man snackar med någon i USA. Den är så efterbliven och det blir ta mig fan omöjligt att hitta ett flyt i samtalet när allt dröjer två sekunder…
