Okej. Sista natten på hotell, inatt har vi inget hotell alls utan ska mest fördriva tiden i bilen fram tills klockan 4 lokal tid då vi ska lämna tillbaks bilen och checka in på flygplatsen för hemresa.
5 timmar till New York.
2 timmar tidsfördriv på JFK, helvetesflygplatsen.
7 timmar till Sverige.
Landar strax före klockan 9 fredag morgon.
Klockan är typ 9:30 här och senaste timmen har jag jagat svenska kontakter med Swedbank. Mitt konto är ju rätt tomt efter att jag blev lurad och det vore awesome att kunna betala bilen så vi slipper sitta i häkte…
Jag tror att det är löst nu?!
Nu ska vi hänga i typ två timmar, bland annat göra en photoshoot vid poolen med bilen och mig i en amerikansk bikini, haha…
Sen packa ihop och roadtrippa upp till Napa Valley för ytterligare en vingård. Blir nog fina fisken.
Håll en tumme för att vår långa natt blir okej. Jag vet inte hur jag ska orka hålla mig vaken?!
Jada jada.
Postat i: Bilder, Ego, Långt bort från hemma, Oekonomiskt, Ordbajseri, Vardagliga ting, Vänner
Det var riktigt trist att lämna Los Angeles. Men hey, istället kom vi till San Francisco och fick skapa lite kaos, haha…
Innan jag lämnar ämnet LA vill jag dock poängtera två saker:
1. Det finns en film, så kallad ”videoblogg”, som bör komma upp här om cirka 315 år om internet har hotellkapacitet… den är från taxin till LAX. Askul. Jag har aldrig gjort något liknande förut.
2. Flygplatspersonalen på LAX frågade flera gånger, oberoende till varandra, om Patrick och jag var rockstjärnor, haha! Ja, vi ljög och svarade ”ja” och blev även fett smickrade.
Ok.
San Francisco.
Jag var ett vrak när vi klev av planet, mest för att jag var så jävla nervös över att behöva köra.
Hur som helst lyckades vi lugnt och sansat ta oss till biluthyrarstället, fylla i alla papper och sedan blev vi guidade ut i garaget.
Mannen som hjälpte oss bara: ”there is your car” och pekar åt ett håll där det enbart står en röd monsterbil.
Min reaktion var att kolla runt och se om det fanns andra bilar, till slut var mitt svar: ”where is it?”.
Varpå mannen skrattade och idiotförklarade mig, den röda monsterbilen var tydligen vår bil.
Gulp.
Vi har fått en freaking jävla Chevrolet Camaro cabriolet, årsmodell 2012! *gaaaah*
Jag blev helvetiskt mer livrädd när jag insåg det och att gps:en ligger cirka 50 meter efter i tiden gjorde knappast körningen enklare, vilket medförde att det första jag gjorde var att köra mot rött.
Puh.
Till slut hittade vi till ett köpcentrum där jag tröstshoppade inne på Victorias Secret och Sephora, sen lirkade vi oss ut på motorvägen. Dock vet jag inte hur många gånger gps:en tjöt ”re-calculating” (det är när man kört fel väg) varpå min reaktion varit att jag skrikit ”FUCK OFF” och pekat finger åt gps:en. Hade inte Patrick skyddat den med sitt liv hade den varit i tusentalsbitar någonstans strax efter San Francisco…
Nu har vi efter cirka 2 1/2 timmes körning kommit till skithålan Lodi.
Det är värsta trista stället och vi bor på ett äkta väghotell. Över vägen finns en trailerpark och det största byn har är McDonalds (som visserligen finns överallt, men ändå).
Jag ska även tillägga att jag nu är kompis med bilen, vi älskar varandra och den har frågat om den får följa med mig hem till Sverige. Så ja, från att smuggla hund i Europa till att smuggla bil från Amerika. Gps:en får dock stanna här…
Postat i: Bilder, Ego, Jobb, Oekonomiskt, Ordbajseri, Tankar, Vardagliga ting, Vänner
Vi körde årets första (?) utelunch förut, hur najs som helst! 17 grader i solen, en lax med spenat och citronsås och en iskalla coca cola.
Därefter gick vi upp till Götgatan där det är polisavspärrningar för att pojkbandet One Direction håller till där och spelar in album. Det var helt galet många fans! Skolknings- och ”sjuk”statisistiken lär ha skjutit i höjden i Stockholm de senaste dagarna 
Vi såg inte killarna, tur var väl det för av vad jag hört har det varit jordbävningsvarning varje gång fansen sett dem och akutmottagningarna har förmodligen fått in x antal oskyldigt drabbade tinnitusfall.
Själv ska jag möta ansvariga skivbolaget om en timme. Dock inte om One Direction, utan om vilka andra artister som är på g under sommaren och hösten.
I övrigt höll jag på att göra något spontant och oekonomiskt förut – tatutera in HIM:s heartagram på handleden.
Tyvärr har jag tömt bankkontot och fört över de flesta kronorna till e-sparkontot som jag ej kommer åt om jag inte tänker igenom saker och ting.
Hmm…
Igår kom den svart-lilaklänningen, den var väl okej, men absolut inte smashing.
Och den orange-svart-vita verkade slut, men ändå skickad?! Jag förstår ingenting!
Så jag beställde en till för prövning nu på morgonen:
Den verkade söt (?) och priset var helt fantastiskt.
Med andra ord fortsätter jakten på en klänning.
ps: Jag hatar att gå i klänning, det känns obekvämt. Så att hitta en jag faktiskt gillar är svårare än svårast…
Postat i: Bilder, Ego, Jobb, Oekonomiskt, Only exception, Ordbajseri, Tankar, Vardagliga ting
Idag ska vi skicka ytterligare ett magasin för tryck. Och den stora frågan är vad som kommer strula. Internet? Server? Mejl? Telefon? Tryckeiets sida?
Spännande är det.
Sen är det lite andra spännande saker på g, hur tufft som helst 
Jag tror jag börjar bli vuxen nu?! *inte gravid*
Imorse slog det mig att hela mitt liv har förändrats radikalt de senaste två åren. Jag har mer av allt och framförallt delar jag det med någon. Så himla vackert!
Btw: Vi ska på bröllop i början av juni och igår beställde jag hem två klänningar som ska prövas. Kanske funkar de, kanske måste de skickas tillbaka. Jag är för en gång skull ute i god tid och har ingen större panik över det.
Så här ser de två första ut:
Det mest irriterande är att jag färgat håret rött. Den färgen funkar inte så bra med alla färger och in worst case måste jag lägga in någon mer neutral färg för att få det att fungera…
I övrigt tar jag gärna emot tips på fler snygga klänningar! Enda kravet är att de ska funka på bröllop (rött, svart och vitt är förbjudet), de får inte vara för sexiga, de ska sitta tajt och det ska inte vara axelbandslöst.
Typ.
Efter 21 minuter i ren och skär vånda kom jag till slut över fyra biljetter till Lady Gagas extrakonsert den 31 augusti
Det är en egopresent till mig + födelsedagspresenter till mina systrar Madde och Michelle och mamma. Vi fyller ju alla år typ då.
Perfekt!
Lyckan är att få in en saftig extrasumma på sitt konto efter att man betalat alla räkningar.
Gud kanske finns ändå?!
Eller inte. Det här är hårt jobb, noll sömn och lite för mycket stress.
Så jag har faktiskt jobbat för matpengarna den här månaden…
Förhoppningsvis har jag lite koll på impulsiviteten och slipper leva på nudlar de sista två veckorna före lön
Vi ska strax åka till stugan. Tror att vi ska stanna till på någon blomland för att införskaffa årets rådjursfoder = penséer. Stämmer det att Bambi inte gillar gula blommor? Det känns så beiget att bränna cash på något som fanskapen ändå kommer äta upp inom två veckor.
Dagens i-landsproblem: i fredags köpte jag en vrålsnygg roströd tröja som omedelbart blev en ny favorit. Tills jag var dum i huvudet och färgade håret i samma färg som tröjan. Det funkar inte att ha samma färg på håret som på tröjan (om det inte är svart, svart funkar till allt). Jag tror jag ger upp det här med att försöka föra in färg i garderoben….
Vilken fantastiskt vacker dag
Första dagen utan jacka, bara en sån sak.
Och vad har jag gjort? Jo, shoppat.
Dock har jag hittat fler saker till T än till mig själv, men ändå. Carlings rockar just nu, bara så ni vet…
Dessutom har vi kört årets första uteserveringsmiddag. Vi hittade ett grillställe på Götgatan med underbara hamburgare och awesome öl från New York. Där satt vi och drömde oss bort för vad vi ska göra för alla skattecash vi ska få tillbaka och var vi ska åka på semester
Nu är jag så konsumentlycklig och trött att jag lätt skulle dö om det inte vore för att solen strålade rakt in i lägenheten.
I-landsproblem.
Igår var det smygläsning för den vuxna blaskan i en nyöppnad märkesbutik på Strandvägen. Posh ska det vara!
Bubbel, italienska delikatesser och scarfs för 2 000 kronor. Och mingel så klart.
Jag hittade (tack gode gud!) ingenting jag ville köpa i butiken – däremot föll jag handlöst för en liten Fiat 500 Fashion Edition Gucci som stod utanför. Herregud vad den var gullig! Dessutom var den bensinsnål (om den inte gick på miljöbränsle?!), typ 0,5 liter per mil. Det är ett hallelujamoment om något.
Priset var inte heller särskilt farligt, från 181 000 kronor ungefär.
Jag säkrade dock upp och fick chefen att lova efter några glas bubbel att jag skulle få den som tjänstebil, självklart fanns det diverse vittnen som hörde det hela
Jag har redan en Gucci-vovve, det är klart att jag även ska ha en Gucci-bil:
Pluttbilen finns även i svart, men jag föll för den vita. Det var den som var cool. Eller svingullig.
Den 31 augusti, då går Årets Fotbollsmatch av stapeln!
En liten munhuggning startade för någon vecka sedan. Den handlar om ifall Sara och jag kan spöa skiten ur Jocke och Calle i en två-mot-två-match.
Det har spårat en hel del, men nu har Jocke till och med bokat en halv sjumannaplan, haha…
Dags att börja träna med andra ord
Tydligen har vi slagit vad om ära och några tusenlappar, så det vore ju fett jävla najs att spöa skiten ur killarna.
Jag ska redan nu börja öva på måldansen till låten Ai se eu te pego, den är ju tydligen obligatorisk att kunna
