Postat i: Bilder, Ego, Film, Långt bort från hemma, Tidsfördriv, Vardagliga ting, Vänner
En sak är säker– det blir inte roligare än man gör det!
Helt ärligt, vi är i världens minsta håla där det inte finns ett skit att göra. Men satan vad skoj vi har haft det under eftermiddagen! 
Vi intog poolområdet, drack lite öl, skojade, gjorde kanonkulan, plaskade och bara härjade.
När jag var tillräckligt brännskadad drog vi till den spanska mataffären bredvid hotellet och freakade loss med en kundvagn , sen lekte vi att vi var i Las Vegas vid apparaten där man kan fånga ett gosedjur med en klo. Vi har ju obvious inte tid att åka till Las Vegas, så än en gång gjorde vi det bästa av situationen, haha… en liten apelsin (?) fick vi till slut upp.
Fråga inte ens hur mycket den i slutändan kostade oss, haha!
Nu är det en väldigt soft kväll. Jag ligger mest och slöar, tanken är att jag ska skriva in lite noteringar från dagens intervju och sen somna omgående.
Okej, det är första gången jag har gjort en sådan här sak. Ta det med en nypa salt (eller peppar om du vill det?!).
Här har ni min, och förmodligen även Patricks, livs första videoblogginlägg! *tadaaa*
Men vadå stress, för lite timmar och alldeles för många att-göra?!
Om 12 timmar ska jag stå på Arlanda.
Det innebär att jag måste gå upp om tio timmar för att göra mig i ordning och hinna med en taxifärd.
Dessutom ska jag hinna sova någon timme.
Samt:
* Skriva ut alla resedokument.
* Skriva ut information och läsa på om vingårdarna.
* Packa väskan.
* Packa handväskan.
* Skriva ut protokoll från ett möte.
* Renskriva två intervjuer.
Dessutom ska jag försöka mysa as hell med T som jag inte kommer se på en hel jävla vecka. Jag känner (och förmodligen även beter) mig som en kärlekskrank 13-åring och jag tror T med glädje kommer ge mig en hej då-puss om tio timmar, haha…
Det kanske även finns funderingar på varför jag inte gjort alla de här grejerna tidigare idag, det beror på att jag i förmiddags var på förhandsvisning av Snow White & The Huntsmen. Det var snygg, men golvade mig inte.
Sen har jag haft lunchdejt med Den Vilda Bebisen aka Hanna på kajen, samt haft möte, gjort intervjuresearch och även gjort en intervju.
Det här blir nog awesome…?!
Igår mötte jag upp T och gick till Rigoletto för galapremiären av The Dictator. Det var röd matta, fotografer och en jävla massa kändisar.
Vi gled bakom fotograferna och raka vägen fram till bordet med mat och dryck. Mycket bra drag
Jag råkade bumpa in i Sean Banan av alla jävla människor på stället och fick kommentaren ”är du Al Jihad?”.
No I´m not, but I´m a hungry bitch…
Filmen då? Helt fantastisk jävla rolig! Alla i salongen skrattade så tårarna sprutade, den tog upp världsbilden och drev med den rätt hårt. Ni bara måste se den!
Idag är det så kallas halvdag på jobbet. Visserligen med vissa strings attached. Typ att vi måste städa upp våra skrivbord innan vi får gå hem. Med andra ord lär jag få gå hem vid 17-tiden oavsett vad… FML (fuck my life), eller vad är det fjortonåringarna skriver?!
Ikväll ska jag försöka ta mig iväg på fotbollsträning. Det kan bli spännande 
Jag fick precis ett stort guldigt kuvert på mitt bord.
I det fanns en personlig inbjudan till en galapremiär av filmen The Dictator.
Stort.
Det är min livs första galainbjudan (privat, inte som journalist)…
I övrigt fick jag även Eyes Wide Opens ep direkt från bandmedlemmen Krolle. Det är nog större, som jag längtat! Det långhåriga helvetet lovade att skicka plattan redan för en månad sen, men han har tydligen lyckats limma fast tummen med superlim vid gitarren…
Jag fick klippet nedan skickat till mig från Cattis.
Förstår ni vilken jävla bana! Herresatan!
Jag tror till och med att icke hästnördar förstår det massiva att ens tänka tanken att försöka hoppa de här hindren, och att sedan göra det, tja, jag vet inte om det är modigt eller idiotiskt?!
Planen igår var att dra till gymmet efter jobbet.
Men allmänt skitväder och en pojkvän med en bättre b-plan (movienight) gjorde att det ändrades. Så klart.
Vi kollade Trailer Park Boys The Movie, jag har ju redan tjatat sönder den här sidan med hur bra serien är – filmen däremot var så dålig att jag dog en aning. Astråkigt. Men tur att vi har fem säsongen kvar av serien…
Den där värmländska serien skiter jag i att ens kommentera, för jag kan inte. Jag såg de två första minutrarna, sen bytte vi till desto mer behagliga VH1. Jag tror inte den tillför särskilt mycket i mitt liv om jag ska döma av allas kommentarer på Facebook och Twitter…
Idag?
Intervju med Death Cab For Cutie. När vet jag inte riktigt för jag är vrålkass på att räkna ut tidszoner, så det lämnar jag snyggt till skivbolagstjejen
Sen blir det möten, skicka iväg texter och boka upp de sista grejerna.
En random dag på jobbet med andra ord
Ok, nu har jag förstört två tagningar med min blotta uppenbarelse (den rosa resväskans fel?) och blev tvångskommenderad till intervjurummet en halvtimme för tidigt.
Vi kan nog konstatera av tv-producenterna inte är alltför nöjda med min existens, haha…
Tv-inspelning pågår och det räcker inte med att vara tyst, man måste bli osynlig också…
Såg Emipre State Building från taxin, det är väl också ett ”check”?!
Det ökända högtalarsystemet på Carlton Hotel…
Och ett regnigt New York från igår. Idag är det bara mulet och man kan knappt se toppen av de högsta skyskraporna.
Jag har inte direkt varit begåvad med datornärvaro senaste dagarna. T har av någon väldigt underlig anledning stängt av wifi på internetroutern, vilket innebär att man måste ha sladd alá 1990-talet för att få internet att kicka. Tyvärr är sladden lite krigsskadad och ingenting fungerar riktigt med den…
Dessutom hade jag en riktigt tung arbetsdag igår vilket innebar att jag satt i en biosalong mellan 9:00-17:30 och kollade in fyra nya filmer.
Puh.
Laxfiske i Jemen.
Kvarteret Skatan reser till Laholm.
The Vow.
W.E.
Idag är det ytterligare en pressvisning, men jag vette fan om mina fykantiga ögon orkar mer mörker och rörlig bild…?!
Så mycket grejer – så lite tid. Mycket intressant vecka.
Ett stort fail på kontoret idag är att något odefinerbart piper konstant i serverrummet. Alla hör det så det är inte mitt huvud som spelar ett spratt, men det är ingen som vet hur man får det att sluta.
En helt vanlig måndag på redaktionen alltså….
Med det pipet i öronen känns det perfekt att jag planerat in att gå på en pressvisning vid lunch, nämligen Spielbergs nya rulle War Horse. Av vad jag förstått av trailern så handlar den om en häst i något slags krig (2:a jordkriget?) och det är två komponenter jag brukar gilla. Lovely.
Eftersom jag inte är jättepeppad på att höra pipet under eftermiddagen så har jag bjudit iväg mig själv på möten hos några skivbolag. Det är lite Ove Sundberg över mina egna inviter, mina kontakter kunde varken säga bu eller bä innan jag hade spikat in dem i ett hörn, hehe…
Jag tänkte utföra lite trading – de får lite tidningar av mig och jag får massa nya skivor av dem. Ypperligt, eller hur?!
Så. Det var en lugn, sansad och astråkig beskrivning av min dag. Jag har egentligen världens känslostorm i kroppen/skallen just nu på grund av att jag inte föder den med nikotin, så för att inte explodera totalt försöker jag undvika allt vad känslor heter.
Allt för att inte förstöra något, alternativt förvandlas till Hulken, hehe…
War Horse, vad tror ni?
