Hej och hå, Putte i Parken bara spottar ur sig nya namn för sommarens festival.
Senast i raden Tinie Tempah. Vilket känns som en väldigt udda bokning till lilla Karlstad. Den här typen av artister brukar inte uppträda i brukshoods som Värmland, men det kanske bli succé?!
Btw: det här är en fantastisk liveversion av Swedish House Mafias megahit… och ja, det är Tinie Tempah som är hipphöppern som även sjunger i originalversionen.
Old news, men Gavin DeGraw ska ju spela på Karlstads festival Putte i Parken i sommar.
Och det känns ju rätt fräscht, speciellt efter att ha sett den här fräna videon där han överraskade några fans på ett tågspår (!).
När jag ändå är igång, jag bara älskar den här sången och Train! *energi*
Efter tio dagars frånvaro är jag tillbaka på jobbet!
*halleluja*
Självklart med vissa skavanker. Typ yr, världens torraste mun (?) och något jag amatörmässigt identifiera som uringvägsinfektion. Men what a fuck! I´m back! Nu får jag lite socialtid med andra vuxna människor vilket innebär att jag slipper tjata hål i huvudet på T under kvällarna 
Igår kan jag lova att helvetet frös till is, älva brann och det var en jävla massa kors i taket – farfar gav nämligen tummen upp för att jag får låna hans älskade husvagn till Sweden Rock Festival av alla ställen!
För det första har jag dragit ut på att fråga honom om det hela, för jag trodde knappt han skulle säga ja om destinationen var en smörfabrik i Småland… dessutom tillhör han den generationen som inte har mycket till övers för varken rockmusik eller festivaler.
Jag ska dock erkänna att det finns vissa strings attached till att jag får låa husvagnen – jag får inte köra den. Det som var den avgörande faktorn var nämligen att T kör. Inte mig emot, haha!
Jag sitter i saccosäcken och jonglerar mellan att skriva, mejla, prata i telefon och lyssna på ny musik. Just nu rullar Miike Snows nya album och det låter faktiskt fantastiskt! Jag har inte varit ett fan tidigare, men jag klickade upp länken med öppet sinne och sveptes iväg.
Coolt.
En annan cool grej är att självaste Rihanna kommer till Peace & Love i sommar. Det blir mitt femte år i Borlänge, jag tror aldrig jag varit så konsekvent i mitt ”semestrande”, men å andra sidan bjuder Dalarna på en rätt bra vecka varje sommar.
Enda önskemålet är att de även bokar upp någon ruskigt bra rockakt, då känns sommaren 2012 räddad oavsett väderlek.
Postat i: Festival
För första gången NÅGONSIN är jag peppad på att åka till Göteborg! *jesusgrej*
Men ska Florence + The Machine spela på Way Out West, tja, då har man inga andra alternativ än att åka dit.
6-9 juni Sweden rock
14-15 juni Hultsfred
16 juni Summerburst
26-30 juni Peace & Love
5-8 juli Roskilde
9-15 juli Båstad (hopps verkligen inte att det blir hela veckan)
9-11 augusti Way Out West
Det här är den preliminära jobbsommaren. Förhoppningsvis halveras den ner till tre eller fyra bortaweekends. Jag är ju inte direkt 20 längre…
Det jag ser fram emot mest är nog Sweden Rock där Mötley Crüe och Motörhead ska spela.
Och Roskilde har jag aldrig varit på, så den hoppas jag blir så där magisk som jag drömmer om att den är = lerig, rock´n roll, svala öl och sinnessjuka spelningar.
Postat i: Bilder, Ego, Familjen, Fest, Festival, Långt bort från hemma, Only exception, Vardagliga ting
Porrig hiss på hotellet.
Stefan och mamma var så himla glada att deras respektive sladdisar kunde leka på egen hand så de kunde sitta still och ha det gött.
Pepp inför karusellåkandet, typ.
Världens finaste mamma och jag!
So far hyffsat sansad…
…sen ballade det ur, så klart.
Men T gillar mig ändå. Tur det!
Shots utsmugglat till scenen.
Kanye West!
Let´s have a toast for the assholes!
En overview av vip-området, väldans festligt!
12 timmar senare…
What a freaked out weekend!
Göteborg är fortfarande inte min favoritstad, men lördagen var åtminstone trevlig. Igår var jag så bakfull att det var ett rent underverk och viljetest att checka ut från hotellet vid 11-tiden.
Vi drog en långlunch med T:s storebror innan vi åkte världens omväg för att ta oss hem. Till slut kom vi ut på rätt väg mot Jönköping (efter en omväg i ett bostadskvarter), sen tog det stopp i Nyköping där det pågick vägarbete. Vilket innebar att vi tog oss 1,4 mil på en timme. Liiite irriterande när man bara vill hem.
Tror vi ramlade in genom dörren vid 23-tiden, sen tog det kanske tre sekunder innan jag var död och sov som en klubbad säl.
Liseberg då?
Jo, vi mötte upp mamma, lillasyster, mammas boyfriend Stefan med medhavd 15-årig son.
Vi myndiga satte oss på en uteservering och snackade skit medan kidsen snurrade i karuseller. Två öl senare lyckades jag övertala T att vi ta mig fan skulle åka EN karusell. Mitt förstahandsval Atmosphere dissades av Mr-jag-är-inte-14-och-gränslös-längre, istället köade vi till trä-berg-o-dal-banan Balder i 40 minuter. Under vår kötid kom vi fram till att det vore självmord för nerverna att sitta längst fram. Så självklart satte T och jag oss längst fram…
Att inte jag sket på mig eller fick hjärtstillestånd i första nedförsbacken som stupar 70 grader rakt ner är helt otroligt… Bra åktur!
Efter den adrenalinkicken insåg vi att vi var tvungna att dra oss för att faktiskt hinna festivala en dag.
Och festivalen?
Vi kom mitt under Pulps spelning, så jag kastade ett getöga och checkade av dem på min ”jag-har-sett-lista”. Istället för att stå kvar prioriterade vi att dra till vip-området som var fyllt med schtekare, artister och branschfolk.
Egentligen skulle vi bara tanka oss med öl eftersom ingen av oss har en antydan till bra spritsinne. Men det tog väl en halv Heineken innan vi satt med varsin drink framför oss *smart* Därefter tog det typ tio minuter innan T:s tjejpolare M kom, och som av en händelse marknadsför hon champagne och diverse shots. Sen barkade det utför alltså, haha…
Vi missade Tiesto till fördel för shotsrace. Men vi såg åtminstone Kanye West och han var helt jävla galen! Det är utan tvekan den mest aggressiva och intensiva spelning jag någonsin sett, men hos mig gick den hem. Balettdansörer, bomber, rök som täckte hela 031-området, eldregn, med mer med mer. Jag tycker han fick oförtjänat dåliga recensioner, han var som värsta freakshowen att kolla på och det gillas!
Bäst/sämst var när han körde min favoritlåt Runaway och jag svepte alldeles för många utsmugglade shots för varje gång han sjöng ”let´s have a toast”. No more comments…
Vi avslutade med att häva två glas skumpa och tre shots, som om det ens behövdes… därefter lyckades jag kapa en taxi som körde oss till hotellet.
Resumé om dagen på Liseberg kommer i morgon, jag har i alla fall haft sinnessjukt kul! Och suttit längst fram i berg-o-dalbanan Balder, fy fan…
Nu är vi på Way Out West och festar till lite på vip-området.
Testade ny outfit på Liseberg!
Ok.
Dagen är här.
Dagen då jag lämnar Bästkusten för andra sidan – Västkusten.
Det känns så där, men å andra sidan borde jag hålla käften för jag får göra alla dessa roliga saker som tusentals bara drömmer om.
Och ja, jag ser liiiite fram emot att få festivala igen, även om det inte är samma entusiasm som när jag var tonåring och till och med krälade genom leriga kohagar för att planka in på festivaler då pengarna inte räckte till biljett…
Jag fick reda på att Göteborgs sötaste kex Karro fortfarande är kvar i stan och att vi kan köra en reunionöl ikväll. Det är väldigt fint.
Nu ska jag skriva ut alla nödvändiga ackrediteringar och bokningsbekräftelser så att åtminstone ankomsten blir krångelfri.
Tillsammans med Göteborgs bästa kex på vår senaste reunion på Pier Pressure ifjol.
