Hej, jag heter Malin, och jag känner mig som en överkörd grävling (förmodligen ser jag ut som en också)…
Det som skulle bli ”en öl” spårade så klart ur totalt. Som alltid när man hänger med Per. Att jag aldrig lär mig 
Nu mår jag visserligen inte lika kasst som jag borde göra, jag har lyckats få i mig både kaffe och smörgås, samt duschat och borstat tänderna.
Anledningen är att vi ska till Gröna Lund så fort T har plockat upp minikopian. Känslan i kroppen säger att jag inte behöver karuseller, men skit samma. Det här kan bli kul! 
Mina mål med tivolibesöket är framförallt att åka elefanterna med minikopian. Har man ett barn bredvid sig känns det mer legalt att åka dem (I love elefanterna!).
Det vore även ”trevligt” att tjata upp T i Fritt Fall. Det är tydligen den enda åkattraktionen han får handsvett av och ogillar. Dock tror jag att jag i så fall måste joina honom, och att åka Fritt Fall idag känns lite väl sadovarning, haha
Igår mötte jag upp T och gick till Rigoletto för galapremiären av The Dictator. Det var röd matta, fotografer och en jävla massa kändisar.
Vi gled bakom fotograferna och raka vägen fram till bordet med mat och dryck. Mycket bra drag
Jag råkade bumpa in i Sean Banan av alla jävla människor på stället och fick kommentaren ”är du Al Jihad?”.
No I´m not, but I´m a hungry bitch…
Filmen då? Helt fantastisk jävla rolig! Alla i salongen skrattade så tårarna sprutade, den tog upp världsbilden och drev med den rätt hårt. Ni bara måste se den!
Idag är det så kallas halvdag på jobbet. Visserligen med vissa strings attached. Typ att vi måste städa upp våra skrivbord innan vi får gå hem. Med andra ord lär jag få gå hem vid 17-tiden oavsett vad… FML (fuck my life), eller vad är det fjortonåringarna skriver?!
Ikväll ska jag försöka ta mig iväg på fotbollsträning. Det kan bli spännande
Jag fick precis ett stort guldigt kuvert på mitt bord.
I det fanns en personlig inbjudan till en galapremiär av filmen The Dictator.
Stort.
Det är min livs första galainbjudan (privat, inte som journalist)…
I övrigt fick jag även Eyes Wide Opens ep direkt från bandmedlemmen Krolle. Det är nog större, som jag längtat! Det långhåriga helvetet lovade att skicka plattan redan för en månad sen, men han har tydligen lyckats limma fast tummen med superlim vid gitarren…
Igår var det smygläsning för den vuxna blaskan i en nyöppnad märkesbutik på Strandvägen. Posh ska det vara!
Bubbel, italienska delikatesser och scarfs för 2 000 kronor. Och mingel så klart.
Jag hittade (tack gode gud!) ingenting jag ville köpa i butiken – däremot föll jag handlöst för en liten Fiat 500 Fashion Edition Gucci som stod utanför. Herregud vad den var gullig! Dessutom var den bensinsnål (om den inte gick på miljöbränsle?!), typ 0,5 liter per mil. Det är ett hallelujamoment om något.
Priset var inte heller särskilt farligt, från 181 000 kronor ungefär.
Jag säkrade dock upp och fick chefen att lova efter några glas bubbel att jag skulle få den som tjänstebil, självklart fanns det diverse vittnen som hörde det hela
Jag har redan en Gucci-vovve, det är klart att jag även ska ha en Gucci-bil:
Pluttbilen finns även i svart, men jag föll för den vita. Det var den som var cool. Eller svingullig.
Snabbt livstecken innan jag dör…
Igår avrundade jag med en aw på Kellys med underbara Pernilla och Stefan, Andreas och Cattis och tre andra kollegor. Det var dundertrevligt!!!
Tyvärr kunde jag inte stanna hela natten för hemma fanns T med minikopian.
Idag har vi gjort en slags budgetrastning på minikopian. Först drog vi till en akvariebutik och kollade coola firrar. Sen hem och kollade på Hitta Nemo och bakade världens godaste chokladmuffins.
Och nu på kvällen bjöd vi hem oss ala Familjen Ove Sundberg till Andreas och Cattis på taco- och spelkväll. Minikopian gick som en Duracellkanin framför kinectspelet och även vi ”vuxna” lyckades rocka till det framför tv:n. Hur trevligt som helst!
I morgon blir det nog lugnt. Pojkarna får bita ihop mellan kl 15-17 för då ska jag se på världscupfinalen i hästhoppning, i övrigt är ingenting planerat. Vilket känns helt ok…
Ps: jag vaknade på tidernas mest fel:iga sida imorse. T låg nämligen och babblade från strax efter kl 6. Hade jag inte älskat honom så mycket hade jag nog försökt kväva honom med Sälis… Satan vad det inte är ok alla gånger med en morgonpigg sambo! Han har nu fått tydliga direktiv om att ge fan i mig fram till 8.30 när det är helg. Herregud, någon måtta får det väl ändå vara?!
Jag har haft en fantastisk kväll, dock utan Disneyfilm.
Andreas tog ingen notis om mitt nya nykteristliv utan öppnade glatt barskåpet och blandade ihop något som smakade rakvatten. Men jag fick ju en rosa iselefant i glaset så han fattade inte min motvillighet. Tre klunkar, sen gick jag över till coca cola igen
Massa snack har det blivit, exakt vad jag behövde!
Nu är jag på väg hem. Jag är nog den som sticker ut mest i och med att jag har träningsväskan under armen och absolut inte är på väg till krogen.
God natt. Ridå ner.
Klockan är 16:36 och jag börjar äntligen inse att ljuset i tunneln inte är ett tåg.
Dödsångesten kan jag tacka Fishermanshots och struliga Swedbankkort för. Jisses… jag vet inte om det strulade extra mycket för att det var fredagen den 13:e igår, men inget av mina kort och inte heller internetbanken ville fungera.
Någon mer som har haft problem de senaste 24 timmarna?!
Det hela slutade med att min kollega fick lägga ut pengar för mig (*tack älskade du*) och jag typ dog av att det inte funkade, jag hatar verkligen när det inte funkar och jag vet att det finns massa pengar på korten. Det känns pinsamt.
Idag då?
Jag var ju tydligen kaxig som få under gårdagen och hade bokat upp förfester och grejs till ikväll. Nu är känslan ”not so peppad at all” och jag tror jag ska fortsätta hålla en lite för låg lördagsform
T drog till stugan redan vid lunchtid så jag är dessutom ensam hemma.
Återkommer när jag sanerat mig och kickat igång lite mer…
Postat i: Anti-heffaklump, Ego, Fest, Only exception, Tidsfördriv, TV, Vardagliga ting, Vänner
Det där med att gå ut och ta en öl gick inte särskilt bra. Sällskapet såg tydligen för fulla ut för att ens gå in på de schletnaste haken, i verkligheten var det nog mer jetlag som gjorde att de inte kunde dölja påsarna under ögonen
Istället avslutades natten med en fin parmiddag på McDonalds, vackert ska det vara, haha…
Idag har det inte hänt särskilt mycket rockiga saker. De sista flyttkartongerna är rensade och uppe på vinden, bättre sent än aldrig?! Några avsnitt av Trailer Park Boys har avverkats och jag lyckades tjata med T till gymmet. Så nu värker armarna och de obefintliga bröstmusklerna rätt rejält… Det var knappt jag orkade svänga ratten på vägen hem, och då har vi ändå en sjukt gullig servo.
Nu blir det hembakad pizza och lite lugn och ro. Jag hade lätt kunnat vara ledig några dagar till, tur att det är kort vecka och jättemånga dagar ledigt nästa helg.
Vilken katastrofkväll.
Allt som var lovat var bara tomma löften och till slut fick jag stå på egen hand och trixa med musiken i ett rum de inte ens bemödat sig att släcka ljuset i.
Med andra ord – inte ens jag som valde musiken hade särskilt mycket lust att stå där…
Avslutningen ska vi inte ens tala på, men jag är glad att det är över och jag måste ge mig själv en eloge för att jag gjort allt i min makt för att få det att fungera trots att jag aldrig gjort det där tidigare och knappt visste vad jag hade framför mig…
Det känns dock som värsta tidsödslandet. Jag hade kunnat göra så många andra saker istället för att stå där.
Typ fira Billy.
Hängt i Sala en dag till.
Varit på 30-årskalas för min fina vän Sara (med favvotemat white trash).
Åkt snowboard.
Sovit.
Nu är jag hemma igen. Jag ska strax dra på mig skorna och gå till en bar inte allt för långt bort och möta upp mr Per med flickvän. Sen kommer förmodligen T och möter upp oss.
Jag behöver tragiskt nog alkohol efter den här kvällen.
Btw: Utöver denna psykiska utmattning har jag även hanterat tre andra kriser via telefon och sms. Samtliga under den timmen jag försökte få ut lite musik i högtalarna.
Håret är lockat.
En pizza är tuggad och svald.
Spacklet är där det är (på ansiktet).
Låtarna är sparade på tre olika ställen.
Och chefen har mutat mig i bott.
Jag börjar alltså bli klar
Det som tar udden av det hela är att en nära vän till mig utsattes för ett våldtäktsförsök i natt av ett gäng idioter.
Ja, gäng.
Det borde fan vara lagligt att skjuta sådana idioter som är så snedställda i skallen att de ens tänker tanken att utsätta en tjej för den terror! Och att de sedan försöker, bara det räcker för att de ska dö en plågsam död whitout mercy…!
Jag är arg som ett bi. Det går liksom inte ens att beskriva med ord hur onda tankar jag tänker om dem… Hur kan man sakna den biten av utvecklingen?!
Fan alltså!!!
Jag ska försöka att lägga alla dessa tankar bakom mig och försöka vara lite nervös för vad som komma skall.
Om en timme ska jag vara på Fryshuset och få se vad som ska hanteras och hur.
Efter det blir det taxi till närmaste kompisgäng som har kalas.
