Sorry för den totala tystnaden, men jag tycker det är lite krångligt att blogga från telefonen. Dels för att täckningen suger i Värmland (iPhonen har lite eaclimatiseringsproblem) och dels för att det enda internetet jag kom över var när jag hackade mig in på pappas grannes router…
Resumé av sista delen av helgen: Efter den katastrofala hemresan från pålletävlingen i lördags så dog jag. Sen återuppstod jag alá Jesus.
För att fira det bjöd pappa med mig på pizza med hans kompis med familj.
Därefter drog jag hem till mamma för att undersöka om Gurra hade en fästing i röven (nej, det var ingen fästing, thank g-d!). Pappa vägrade nämligen att delta i den ack så nödvändiga förnedringsundersökningen på hans favoritmonstervovve…
För att fira att Gurra var en ”normal vovve” tog vi en liten promenad i skogen och sen hamnade jag inne hos mormor och morfar. Morfar berättade om alla dumheter han gjort när han var liten (mormor hävdade bestämt att detta var innan de träffades och att han blev ett”helgon” efter att ha träffat henne, haha), och mormor försökte hitta ett kassettband där Madde och jag bråkade, haha… hon fann det inte, däremot ett band hon spelat in med alla sina syskon när de satt och jammade loss en helt random kväll. Hur sweet som helst 
I söndags var det en lugn förmiddag hemma hos pappa innan jag tog tjuren i hornen och åkte upp till farmor och farfar för helgens helvetesögonblick – lämna tillbaka vovvy 
Det är alltid lika tungt och aj-i-hjärtat, men det gick ganska bra den här gången ändå.
Som ett sista stopp på vägen innan roadtripen hem så stannade jag hos mamma och tjötade en stund.
Jag måste säga att den här helgen har varit otroligt behövlig för att jag ska kunna fortsätta livet som människa. Att ha vovven som sidekick betyder mer än ord kan förklara!
Nu då?
Jag har suttit på redaktionen sedan klockan 7:06. Inte av fri vilja, mer för att jag var tvungen att hjälpa T att köra bilen till garaget innan han började jobbet. Därav skrällen att jag redan är vaken…
Nu är jag nästan redo för tre dagars arbetsvecka.
Pepp pepp pepp!
Hahaha, vilken jävla dag!
Hopptävling.
Vovvebus.
Trasig stänkskärm som innebar punktering på motorvägen.
Ett samtal till 112 så polisen kom och stoppade trafiken.
Lasta ur häst på motorvägen.
Laga punktering och fixa annan transport åt pållen som stod vid en skola och tuggade gräs.
Fann en fästing i röven (!) på vovven.
Nu hemma. Är det ok om jag dör en stund?!
Nu är jag på värmländsk mark *yey*
För att vara lite mer exakt så har jag efter en lång dag landat i pappas soffa. Gucci har redan provhoppat soffan och verkar tycka att läget är helt ok.
Jag hämtade lilla monstret vid lunchtid och han har suttit som ett plåster på mig sedan dess. Vi har varit i vovveaffären så han fick välja sitt egna fredagsmys (leversnittar och ett lite för stort tuggben), gått långpromenad med min faster och ätit tacomiddag hemma hos mamma.
Nu blir det coca cola och smörgåstårta! Och lite socialtid med fadern.
Hepp hepp!
Postat i: Blixtens äventyr, Bruket, Ego, Familjen, Gucci, Musik, Ordbajseri, Tankar, Vardagliga ting, Vänner
G*d vad skönt att det är fredag och ledigt i morgon! Jag behöver verkligen en paus nu, på riktigt. Fyra tryck på mindre än två veckor är mer drygt än sju nyktra dagar i Ayia Napa.
Jag har en plan för de kommande 24 timmarna:
Skicka sista blaskan.
Ha ett möte med praktikantens lärare.
Möta upp Linda med bebis och kompis för att lotsa dem rätt i 08-land.
Hämta Blixten McQueen-bilen.
Parkera lagligt hemma (billigast så).
Mysa ihjäl min älskade sambo hela kvällen.
Sova.
Vakna.
Packa.
Gasa till Värmland och kidnappa vovvy!
Sen är det social tid med familjen, stallet, hästtävling och promenader i tystnad med min minsta största kärlek i livet
Än en gång – jisses vad behövlig den här helgen kommer bli!!!
Efter 21 minuter i ren och skär vånda kom jag till slut över fyra biljetter till Lady Gagas extrakonsert den 31 augusti
Det är en egopresent till mig + födelsedagspresenter till mina systrar Madde och Michelle och mamma. Vi fyller ju alla år typ då.
Perfekt!
God morgon världen och hej pollenallergin!
Jag tror jag slagit världsrekord i antal nysningar på vägen till jobbet. Hur fräscht som helst.
Men ändå. När jag kom in på fiket för att kirra frukost så skulle de precis stänga av vattnet, men jag hann få min latté ändå Nästan trisslottsvarning på den…
Nu ska jag försöka ordna världens överraskning åt mina systrar och min mamma. Håll en tumme för att jag har lite tur även där…
ps: jag är totalt dagförvirrad. Måndag? Onsdag? Tisdag? Torsdag? Söndag? Exakt så rör sig mina tankar när jag ska placera vilken dag det är idag. Så jag ger upp och låter det bara vara en helt random dag…
Vi kom nyss in på det här med pinsam musik vi gillade i vår tonår.
Då kom jag helt plötsligt ihåg att jag någon gång i högstadiet hade en egen koreografi till Solids Harmonies låt I want you to want me. Den stod jag och dansade om och om och om igen i mitt rum.
Ingen big deal, om det inte vore för att jag i varje refräng hade någon slags hoppspark som jag aldrig någonsin satte landningen på. Effekten blev att mamma och pappa trodde jag skulle komma igenom golvet från mitt rum på andra våningen + att cd-spelare hoppade till så att det blev hack i cd-skivan (!).
Hahahaha…
Här är låten i sin helhet…
På allmän begäran – receptet på Faster Berits tacopaj!
1. Stek upp 400-500 gr färs. Blanda i en påse tacomix och i slutskedet drar du även ner 3 matskedar tacosås (valfri styrka).
2. Finhacka upp två tomater, akta fingrarna!!!! Finhacka även valfri mängd pepperonis/gröna starka saker, akta fingrarna även här! Blanda sedan ihop det med 2 dl creme fraiche och dutta även i lite svartpeppar för sakens skull.
3. Nästa move är pajdegen. Blanda 4 dl mjöl, 1,5 dl mjölk, 2 tsk bakpulver och 50 gr smör. Detta knådas sedan ihop enklast med fingrarna, eller om man har lyxen att ha en bakmaskin (gosh vad jag vill ha en!). Knåda/blanda tills det känns som en playdoo-deg.
4. Knåda ut degen i en pajform.
5. Häll i köttfärsen.
6. Smeta över creme fraichen.
7. Toppa med lite ost om det önskas, det ger en rätt vrålgod knaprig yta.
8. Skjuts in i mitten av ugnen, 250 grader i 15 minuter.
9. Servera med nachochips och lite grönsaker (om man gillar sånt). Gärna med en iskall Corona eller ett glas Coca Cola.
Lägg märke till att denna deg icke ska förgräddas, då blir resultatet världens ynkligaste pajkaka. Torrt och oanvändbart.
De här bilderna var de enda jag fick på Madde när hon tävlade. Och det är från uppvärmningen.
Nu kommer Madde säkert muttra något i stil med ”men hur jävla svårt ska det vara att ta bilder när det väl gäller inne på banan?”.
Då kan jag som försvar lägga upp konversationen som rådde på läktaren mellan mig, mamma och Michelle (T var utesluten för han visste knappt om de skulle över eller runt hinder).
Jag: Michelle, fotar du så filmar jag?
Michelle: Ahh men åhhh, alla mina bilder blir ju suddiga, men ok.
Jag: Men då kan jag fota så kan du filma?
Michelle: Nej, jag fotar ändå.
Jag: Mamma, kan du filma så kan jag också fota, då lär väl nån bild bli bra…
Mamma: Meeen guuud nej, det klarar jag aldrig.
Jag: Michelle, får du bra bilder då?
Michelle: *muttrar något ohörbart och sen går startsignalen och jag är tvungen att börja filma*
Och nej, det blev tydligen inga bra bilder. Men en film håller nu på att slöa ner min dator när den laddas upp på jåjjtåjb, bör vara klar om sju månader…
Snart snart snart är detta lov över.
Fan.
Jag har haft det seriöst skitgött och har skrattat så mycket att jag bör bli 13487 år gammal. Eller åtminstone få skrattrynkor runt ögonen…
Igår hann vi åtminstone se Madde tävla hoppning med pånnyhesten Sally. En rivning på sista hindret gjorde att jag knappt vågade säga hej till henne efteråt, speciellt med tanke på att rundan såg sjukt bra ut och jag vet exakt vilken vinnarskalle Madde är (vi delar trots allt samma ägg från scratch)…
Efter det började roadtripen mot Sala. Det dunkades musik och rullade på bra.
Väl där vände vi upp-å-ned på hela stugan och rensade som små arbetsmyror. Plus dammade. Helt otroligt vilken skillnad…
Och tempot hängde med även idag. Direkt efter frukost samlade vi ihop en hög skit och tände eld. Därefter krattade vi och rensade hela jävla dungen, det tog sin tid men blev både fint och resulterade i sår i tassarna.
Nu är vi hemma igen, vilket är vrålskönt efter fyra dagar på vift.
Strax blir det mat och några avsnitt av *tadaaa* – Trailer Park Boys.
Jag undrar bara när energikomat ska komma?! Det är inte hälsosamt att ha varit så här aktiv…
