Resan börjar tyvärr lida mot sitt slut. Senaste fyra timmarna har vi sovit på varsin ”soffa” på flygplatsen i San Fransicisco, inte jättebekvämt. Dessutom är alla amerikaner runt omkring så jävla bräkiga och högljudda, sömnen har alltså varit si så där…
Dagen igår var i alla fall fantastisk (som måste vara det mest utnyttjade ordet senaste veckan?!). Vi roadtrippade till Napa Valley till en av de mest internationellt välkända vingårdarna.
Därefter började vi långsamt rulla tillbaka mot San Francisco, bland annat rullade vi in i staden, utan gps!!!, och bara rullade runt över backarna bland höghusen. Najs najs.
Åhh gosh, mina ögon står verkligen i kors. Måste hitta en toalett…
Återkommer när vi landat i Sverige om typ 18 timmar.
Den här bilden är så talande, ibland måste jag bara ställa mig och glo på bilen.
Jag vill verkligen inte lämna tillbaka den. Den är så vacker, så underbar att köra, så mysig…
Åhh…
Postat i: Bilder, Ego, Långt bort från hemma, Tidsfördriv, Vardagliga ting, Vänner
Hahaha… förlåt för den inledningen, men Patrick och jag har haft en kvick photoshoot vid poolen.
Utvik nästa?! 
Postat i: Bilder, Ego, Film, Långt bort från hemma, Tidsfördriv, Vardagliga ting, Vänner
En sak är säker– det blir inte roligare än man gör det!
Helt ärligt, vi är i världens minsta håla där det inte finns ett skit att göra. Men satan vad skoj vi har haft det under eftermiddagen! 
Vi intog poolområdet, drack lite öl, skojade, gjorde kanonkulan, plaskade och bara härjade.
När jag var tillräckligt brännskadad drog vi till den spanska mataffären bredvid hotellet och freakade loss med en kundvagn , sen lekte vi att vi var i Las Vegas vid apparaten där man kan fånga ett gosedjur med en klo. Vi har ju obvious inte tid att åka till Las Vegas, så än en gång gjorde vi det bästa av situationen, haha… en liten apelsin (?) fick vi till slut upp.
Fråga inte ens hur mycket den i slutändan kostade oss, haha!
Nu är det en väldigt soft kväll. Jag ligger mest och slöar, tanken är att jag ska skriva in lite noteringar från dagens intervju och sen somna omgående.
Okej, nu är jag lite mer up and running. Dels för att jag fått gasa runt med min nya kärlek Camaron, dels för att vingårdar är så jävla balla!
Ägaren har vallat runt oss och visat allt, så jävla jävla coolt.
Nu är vi dock tillbaks på hotellet och jag ska unna mig en timme eller två vid poolen. Just because I can.
Jag har verkligen inte haft tid, men nu jävlar
Rösten sviktar en aning för jag har sjungit alldeles för högt under vår bilfärd. Men det är så svårt att inte göra det när cabben är nere, solen strålar, musiken pumpar och endorfinerna flödar.
Gosh, jag älskar mitt liv ibland!
Okej, det är första gången jag har gjort en sådan här sak. Ta det med en nypa salt (eller peppar om du vill det?!).
Här har ni min, och förmodligen även Patricks, livs första videoblogginlägg! *tadaaa*
Postat i: Bilder, Ego, Långt bort från hemma, Oekonomiskt, Ordbajseri, Vardagliga ting, Vänner
Det var riktigt trist att lämna Los Angeles. Men hey, istället kom vi till San Francisco och fick skapa lite kaos, haha…
Innan jag lämnar ämnet LA vill jag dock poängtera två saker:
1. Det finns en film, så kallad ”videoblogg”, som bör komma upp här om cirka 315 år om internet har hotellkapacitet… den är från taxin till LAX. Askul. Jag har aldrig gjort något liknande förut.
2. Flygplatspersonalen på LAX frågade flera gånger, oberoende till varandra, om Patrick och jag var rockstjärnor, haha! Ja, vi ljög och svarade ”ja” och blev även fett smickrade.
Ok.
San Francisco.
Jag var ett vrak när vi klev av planet, mest för att jag var så jävla nervös över att behöva köra.
Hur som helst lyckades vi lugnt och sansat ta oss till biluthyrarstället, fylla i alla papper och sedan blev vi guidade ut i garaget.
Mannen som hjälpte oss bara: ”there is your car” och pekar åt ett håll där det enbart står en röd monsterbil.
Min reaktion var att kolla runt och se om det fanns andra bilar, till slut var mitt svar: ”where is it?”.
Varpå mannen skrattade och idiotförklarade mig, den röda monsterbilen var tydligen vår bil.
Gulp.
Vi har fått en freaking jävla Chevrolet Camaro cabriolet, årsmodell 2012! *gaaaah*
Jag blev helvetiskt mer livrädd när jag insåg det och att gps:en ligger cirka 50 meter efter i tiden gjorde knappast körningen enklare, vilket medförde att det första jag gjorde var att köra mot rött.
Puh.
Till slut hittade vi till ett köpcentrum där jag tröstshoppade inne på Victorias Secret och Sephora, sen lirkade vi oss ut på motorvägen. Dock vet jag inte hur många gånger gps:en tjöt ”re-calculating” (det är när man kört fel väg) varpå min reaktion varit att jag skrikit ”FUCK OFF” och pekat finger åt gps:en. Hade inte Patrick skyddat den med sitt liv hade den varit i tusentalsbitar någonstans strax efter San Francisco…
Nu har vi efter cirka 2 1/2 timmes körning kommit till skithålan Lodi.
Det är värsta trista stället och vi bor på ett äkta väghotell. Över vägen finns en trailerpark och det största byn har är McDonalds (som visserligen finns överallt, men ändå).
Jag ska även tillägga att jag nu är kompis med bilen, vi älskar varandra och den har frågat om den får följa med mig hem till Sverige. Så ja, från att smuggla hund i Europa till att smuggla bil från Amerika. Gps:en får dock stanna här…
Wow, nu gick det att ladda upp hela två bilder innan internet blev andfått…. wifi i Amerika är inte riktigt detsamma som wifi i Sverige.
Hur som helst så är det sorgligt nog dags att duscha, packa och dra mot flygplatsen. Vi ska till värsta lilla skitstället idag, Lodi heter det och enligt rykten så händer det inte särskilt mycket.
Tanken är att vi även ska till Napa Valley och dessa sista dagar består av att testa vin.
Jag är absolut inte en vinkärring och funderar på att dra antingen ”jag måste köra”-ursäkten och om inte den accepteras får jag helt enkelt säga att jag är gravid eller något?! Hellre spotta ut än att svälja och få huvudvärk…
Jag snackade precis med T i telefon. Blödig som jag är började jag nästan grina för att jag saknar honom så mycket.
Det kvittar hur trevligt det är här, hur kul vi än har och jada-jada – jag saknar närvaron av min man…
I övrigt ser det ut som att jag blivit skimmad.
Jag vet, det låter som en kass ursäkt för att jag gjort av med mer pengar än jag vågar erkänna. Men, sanningen är den att jag har koll på alla mina uttag och betalningar och jag vet med 100 procent säkerhet att jag INTE spenderat över 2600 kronor på en enda betalning.
Jag tror att det är en taxichaufför som fulat till det, för det är enda gången jag försökt betala med kortet (men det gick inte för att hans maskin var ”trasig”). Jag snackade med banken redan vid 4-tiden min tid och jag har fått tips och råd hur jag ska lösa det hela. Tyvärr är den summan borta tills jag är i Sverige igen, och det suger ju kuk…
Skitsamma, nu ska jag försöka ha en bra sista dag i La-la-land.
Erik plockar upp oss om en timme, då ska vi ut på äventyr i hans lilla Mini Cooper.
För övrigt så är Los Angeles allt jag trott och lite till, det är fantastiskt!
