Sorry för den totala tystnaden, men jag tycker det är lite krångligt att blogga från telefonen. Dels för att täckningen suger i Värmland (iPhonen har lite eaclimatiseringsproblem) och dels för att det enda internetet jag kom över var när jag hackade mig in på pappas grannes router…
Resumé av sista delen av helgen: Efter den katastrofala hemresan från pålletävlingen i lördags så dog jag. Sen återuppstod jag alá Jesus.
För att fira det bjöd pappa med mig på pizza med hans kompis med familj.
Därefter drog jag hem till mamma för att undersöka om Gurra hade en fästing i röven (nej, det var ingen fästing, thank g-d!). Pappa vägrade nämligen att delta i den ack så nödvändiga förnedringsundersökningen på hans favoritmonstervovve…
För att fira att Gurra var en ”normal vovve” tog vi en liten promenad i skogen och sen hamnade jag inne hos mormor och morfar. Morfar berättade om alla dumheter han gjort när han var liten (mormor hävdade bestämt att detta var innan de träffades och att han blev ett”helgon” efter att ha träffat henne, haha), och mormor försökte hitta ett kassettband där Madde och jag bråkade, haha… hon fann det inte, däremot ett band hon spelat in med alla sina syskon när de satt och jammade loss en helt random kväll. Hur sweet som helst 
I söndags var det en lugn förmiddag hemma hos pappa innan jag tog tjuren i hornen och åkte upp till farmor och farfar för helgens helvetesögonblick – lämna tillbaka vovvy 
Det är alltid lika tungt och aj-i-hjärtat, men det gick ganska bra den här gången ändå.
Som ett sista stopp på vägen innan roadtripen hem så stannade jag hos mamma och tjötade en stund.
Jag måste säga att den här helgen har varit otroligt behövlig för att jag ska kunna fortsätta livet som människa. Att ha vovven som sidekick betyder mer än ord kan förklara!
Nu då?
Jag har suttit på redaktionen sedan klockan 7:06. Inte av fri vilja, mer för att jag var tvungen att hjälpa T att köra bilen till garaget innan han började jobbet. Därav skrällen att jag redan är vaken…
Nu är jag nästan redo för tre dagars arbetsvecka.
Pepp pepp pepp!
Hahaha, vilken jävla dag!
Hopptävling.
Vovvebus.
Trasig stänkskärm som innebar punktering på motorvägen.
Ett samtal till 112 så polisen kom och stoppade trafiken.
Lasta ur häst på motorvägen.
Laga punktering och fixa annan transport åt pållen som stod vid en skola och tuggade gräs.
Fann en fästing i röven (!) på vovven.
Nu hemma. Är det ok om jag dör en stund?!
Nu är jag på värmländsk mark *yey*
För att vara lite mer exakt så har jag efter en lång dag landat i pappas soffa. Gucci har redan provhoppat soffan och verkar tycka att läget är helt ok.
Jag hämtade lilla monstret vid lunchtid och han har suttit som ett plåster på mig sedan dess. Vi har varit i vovveaffären så han fick välja sitt egna fredagsmys (leversnittar och ett lite för stort tuggben), gått långpromenad med min faster och ätit tacomiddag hemma hos mamma.
Nu blir det coca cola och smörgåstårta! Och lite socialtid med fadern.
Hepp hepp!
Postat i: Blixtens äventyr, Bruket, Ego, Familjen, Gucci, Musik, Ordbajseri, Tankar, Vardagliga ting, Vänner
G*d vad skönt att det är fredag och ledigt i morgon! Jag behöver verkligen en paus nu, på riktigt. Fyra tryck på mindre än två veckor är mer drygt än sju nyktra dagar i Ayia Napa.
Jag har en plan för de kommande 24 timmarna:
Skicka sista blaskan.
Ha ett möte med praktikantens lärare.
Möta upp Linda med bebis och kompis för att lotsa dem rätt i 08-land.
Hämta Blixten McQueen-bilen.
Parkera lagligt hemma (billigast så).
Mysa ihjäl min älskade sambo hela kvällen.
Sova.
Vakna.
Packa.
Gasa till Värmland och kidnappa vovvy!
Sen är det social tid med familjen, stallet, hästtävling och promenader i tystnad med min minsta största kärlek i livet
Än en gång – jisses vad behövlig den här helgen kommer bli!!!
På fredag tar jag en paus från mig själv – jag drar till Värmland och kidnappar min vovve för lite kvalitetstid med honom i tre dagar.
Guuud vad jag längtar efter mitt lilla lyckopiller!!!
Hej och hå, Putte i Parken bara spottar ur sig nya namn för sommarens festival.
Senast i raden Tinie Tempah. Vilket känns som en väldigt udda bokning till lilla Karlstad. Den här typen av artister brukar inte uppträda i brukshoods som Värmland, men det kanske bli succé?!
Btw: det här är en fantastisk liveversion av Swedish House Mafias megahit… och ja, det är Tinie Tempah som är hipphöppern som även sjunger i originalversionen.
Snart snart snart är detta lov över.
Fan.
Jag har haft det seriöst skitgött och har skrattat så mycket att jag bör bli 13487 år gammal. Eller åtminstone få skrattrynkor runt ögonen…
Igår hann vi åtminstone se Madde tävla hoppning med pånnyhesten Sally. En rivning på sista hindret gjorde att jag knappt vågade säga hej till henne efteråt, speciellt med tanke på att rundan såg sjukt bra ut och jag vet exakt vilken vinnarskalle Madde är (vi delar trots allt samma ägg från scratch)…
Efter det började roadtripen mot Sala. Det dunkades musik och rullade på bra.
Väl där vände vi upp-å-ned på hela stugan och rensade som små arbetsmyror. Plus dammade. Helt otroligt vilken skillnad…
Och tempot hängde med även idag. Direkt efter frukost samlade vi ihop en hög skit och tände eld. Därefter krattade vi och rensade hela jävla dungen, det tog sin tid men blev både fint och resulterade i sår i tassarna.
Nu är vi hemma igen, vilket är vrålskönt efter fyra dagar på vift.
Strax blir det mat och några avsnitt av *tadaaa* – Trailer Park Boys.
Jag undrar bara när energikomat ska komma?! Det är inte hälsosamt att ha varit så här aktiv…
Glad påsk på er…!!!
Min frånvaro har berott på diverse trevligheter.
Igår trotsade vi så kallad snöstorm med sommardäck och åkte till Värmland. En resa som inte var särskilt halkig, den bestod mer av dåliga ordvitsar och idiotleken (jag säger ett namn, till exempel ”Björn Ranelid”, då måste T säga en idiot som börjar på ”D”. Simpelt, skojigt och tidsfördrivande).
Först blev det kaffe hos familjen Eriksson, sen hem till mamma för mer kaffe.
Därefter till pappas cribb som vi skulle snarka i.
Det blev en sen kväll med massa snack och funderingar om den där jävla strippstången han monterat i hallen 
Idag har vi varit hos gammelpäronen och träffat världens sötaste, och förmodligen mest lönnfeta, jack russell-vovve.
Självklart matades vi ihjäl med både mat och fika i flera omgångar innan vi bokstavligen rullade hem till mamma för ännu mer mat.
Jag gick även igenom några flyttkartonger och hittade mina fotbollsskor som jag genast testade ute på gården. Efter cirka två minuter testade jag styrka och precision i mina skott och la iväg ett så jävla klockrent högerskott mot grannens garage och då bara ”PAAAANG BOOOM”. Något rasade inne i garaget som uppenbarligen stått mot väggen. Hylla med saker? Motorcykel? Jag har fan ingen aning, men något är fett sönder där inne nu, hahaha… *förlåt*
Nu sitter T och stämmer mammas gitarr, när det är klart åker vi nog tillbaka till pappas cribb för lite chill. Tror Madde kommer förbi lite senare?!
I morgon ska vi bara kolla när Madde ska tävla med pållen. Därefter rullar vi mot stugan för lite myspys med minikopian innan påsken är slut.
Blir nog kanon
Postat i: Bruket, Ego, Familjen, Jobb, Oekonomiskt, Ordbajseri, Vardagliga ting, Vänner
Varför kan inte folk bara svara i telefonen? Det är en sådan dag då ingen svarar.
Men! Jag har fått bekräftat (via mejl, så klart) att jag får träffa Slash i en hel timme om en månad (igen, hö hö) och just nu hjälper min australienska vän mig med att koppla ihop mig med Mötley Crue. Skepp-o-hoj *yeaaah*
Dessutom säljer Munkbrohallen i Gamla Stan munkar för tre kronor styck för att de firar tre år. Så skamligt vackert att jag dör en aning. Förmodligen innan dagens slut i alla fall för jag älskar munkar över allt annat på denna jord och kan äta hur många som helst. Och när de inte kostar något alls passar jag så klart på och köper in ett lager…
Btw: jag funderar på att åka till Bruket i helgen. Vore inte det väldigt solrosigt? Jag har inte varit där sedan oktober (juldagen räknas inte, det var knappt 20 timmar på värmländsk mark inklusive sömn). Saknaden efter familj, vovve och vänner är enorm!!!
