Den här bilden är så talande, ibland måste jag bara ställa mig och glo på bilen.
Jag vill verkligen inte lämna tillbaka den. Den är så vacker, så underbar att köra, så mysig…
Åhh…
Postat i: Bilder, Ego, Långt bort från hemma, Tidsfördriv, Vardagliga ting, Vänner
Hahaha… förlåt för den inledningen, men Patrick och jag har haft en kvick photoshoot vid poolen.
Utvik nästa?! 
Postat i: Bilder, Ego, Film, Långt bort från hemma, Tidsfördriv, Vardagliga ting, Vänner
En sak är säker– det blir inte roligare än man gör det!
Helt ärligt, vi är i världens minsta håla där det inte finns ett skit att göra. Men satan vad skoj vi har haft det under eftermiddagen! 
Vi intog poolområdet, drack lite öl, skojade, gjorde kanonkulan, plaskade och bara härjade.
När jag var tillräckligt brännskadad drog vi till den spanska mataffären bredvid hotellet och freakade loss med en kundvagn , sen lekte vi att vi var i Las Vegas vid apparaten där man kan fånga ett gosedjur med en klo. Vi har ju obvious inte tid att åka till Las Vegas, så än en gång gjorde vi det bästa av situationen, haha… en liten apelsin (?) fick vi till slut upp.
Fråga inte ens hur mycket den i slutändan kostade oss, haha!
Nu är det en väldigt soft kväll. Jag ligger mest och slöar, tanken är att jag ska skriva in lite noteringar från dagens intervju och sen somna omgående.
Postat i: Bilder, Ego, Långt bort från hemma, Oekonomiskt, Ordbajseri, Vardagliga ting, Vänner
Det var riktigt trist att lämna Los Angeles. Men hey, istället kom vi till San Francisco och fick skapa lite kaos, haha…
Innan jag lämnar ämnet LA vill jag dock poängtera två saker:
1. Det finns en film, så kallad ”videoblogg”, som bör komma upp här om cirka 315 år om internet har hotellkapacitet… den är från taxin till LAX. Askul. Jag har aldrig gjort något liknande förut.
2. Flygplatspersonalen på LAX frågade flera gånger, oberoende till varandra, om Patrick och jag var rockstjärnor, haha! Ja, vi ljög och svarade ”ja” och blev även fett smickrade.
Ok.
San Francisco.
Jag var ett vrak när vi klev av planet, mest för att jag var så jävla nervös över att behöva köra.
Hur som helst lyckades vi lugnt och sansat ta oss till biluthyrarstället, fylla i alla papper och sedan blev vi guidade ut i garaget.
Mannen som hjälpte oss bara: ”there is your car” och pekar åt ett håll där det enbart står en röd monsterbil.
Min reaktion var att kolla runt och se om det fanns andra bilar, till slut var mitt svar: ”where is it?”.
Varpå mannen skrattade och idiotförklarade mig, den röda monsterbilen var tydligen vår bil.
Gulp.
Vi har fått en freaking jävla Chevrolet Camaro cabriolet, årsmodell 2012! *gaaaah*
Jag blev helvetiskt mer livrädd när jag insåg det och att gps:en ligger cirka 50 meter efter i tiden gjorde knappast körningen enklare, vilket medförde att det första jag gjorde var att köra mot rött.
Puh.
Till slut hittade vi till ett köpcentrum där jag tröstshoppade inne på Victorias Secret och Sephora, sen lirkade vi oss ut på motorvägen. Dock vet jag inte hur många gånger gps:en tjöt ”re-calculating” (det är när man kört fel väg) varpå min reaktion varit att jag skrikit ”FUCK OFF” och pekat finger åt gps:en. Hade inte Patrick skyddat den med sitt liv hade den varit i tusentalsbitar någonstans strax efter San Francisco…
Nu har vi efter cirka 2 1/2 timmes körning kommit till skithålan Lodi.
Det är värsta trista stället och vi bor på ett äkta väghotell. Över vägen finns en trailerpark och det största byn har är McDonalds (som visserligen finns överallt, men ändå).
Jag ska även tillägga att jag nu är kompis med bilen, vi älskar varandra och den har frågat om den får följa med mig hem till Sverige. Så ja, från att smuggla hund i Europa till att smuggla bil från Amerika. Gps:en får dock stanna här…
Wow, nu gick det att ladda upp hela två bilder innan internet blev andfått…. wifi i Amerika är inte riktigt detsamma som wifi i Sverige.
Hur som helst så är det sorgligt nog dags att duscha, packa och dra mot flygplatsen. Vi ska till värsta lilla skitstället idag, Lodi heter det och enligt rykten så händer det inte särskilt mycket.
Tanken är att vi även ska till Napa Valley och dessa sista dagar består av att testa vin.
Jag är absolut inte en vinkärring och funderar på att dra antingen ”jag måste köra”-ursäkten och om inte den accepteras får jag helt enkelt säga att jag är gravid eller något?! Hellre spotta ut än att svälja och få huvudvärk…
Åhh. Herre. Gud.
Eller som de säger här – O.J!
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga efter den här dagen. Jag är helt stum.
Erik har kört runt oss och täckt upp allt som är värt att se i LA.
Abbot Kinney.
Venice Beach.
Santa Monica.
Malibu ”The Bu”.
Malibu Pier.
Lagoon beach.
Zuma Beach.
Point Dume Natural Preserve.
Palisades.
Bel Air.
Beverly Hills.
Sunset Plaza.
Downtown LA.
Skid Row.
Little Tokyo.
Silver Lake.
Echo Park.
Jag har stått utanför House of Blues, The Viper Room, Whiskey & Go Go…
Vi har fått utpekat var Cher, Britney Spears, Schwarznegger, Barbra Streisand, Jennifer Anniston, med fler bor.
Vi har shoppat diverse anti-aj-tabletter på ”Rock´n´roll Ralphs”, vilket är en stor matbutik där alla rockstjänor shoppar dagligvaror.
Vi har fikat på Sunset Plaza där man trängs med modeller, superstjärnor och paparazzis.
So sorry, men jag orkar fan inte rabbla mer. Min hjärna har efter den här dagen börjat strejka. Det har varit 12 timmar där ögonen konstant varit uppspärrade.
Och som vi skrattat!
Nu ska jag försöka organisera kaoset på mitt hotellrum och somna omgående. Föregående natt sov jag fyra timmar och i morgon ska vi upp tidigt för att ta flyget till San Fransisco. Det kan bli sjukt spännande för jag ska ju nämligen köra bil där… *gulp*
Psss… blir inga fler bilder, internet segar som fan här på hotellet så ni får helt enkelt hålla tillgodo med en bild på ingenting och som enbart visar att jag har havet i ryggen
Jag snackade precis med T i telefon. Blödig som jag är började jag nästan grina för att jag saknar honom så mycket.
Det kvittar hur trevligt det är här, hur kul vi än har och jada-jada – jag saknar närvaron av min man…
I övrigt ser det ut som att jag blivit skimmad.
Jag vet, det låter som en kass ursäkt för att jag gjort av med mer pengar än jag vågar erkänna. Men, sanningen är den att jag har koll på alla mina uttag och betalningar och jag vet med 100 procent säkerhet att jag INTE spenderat över 2600 kronor på en enda betalning.
Jag tror att det är en taxichaufför som fulat till det, för det är enda gången jag försökt betala med kortet (men det gick inte för att hans maskin var ”trasig”). Jag snackade med banken redan vid 4-tiden min tid och jag har fått tips och råd hur jag ska lösa det hela. Tyvärr är den summan borta tills jag är i Sverige igen, och det suger ju kuk…
Skitsamma, nu ska jag försöka ha en bra sista dag i La-la-land.
Erik plockar upp oss om en timme, då ska vi ut på äventyr i hans lilla Mini Cooper.
För övrigt så är Los Angeles allt jag trott och lite till, det är fantastiskt!
Åhh herregud vilken fantastisk dag! Jag tror jag är kär, i en stad, jag har aldrig varit det tidigare.
Jag är helt stum av alla intryck!
Vi har strosat runt i Hollywood, fått en sightseeing av Patricks kompis Erik som är modefotograf (och skvallrat om både det ena och andra, till exempel Paris Hilton, haha….), stirrat på Hollywoodskylten på berget, träffat en svensk tjej som lever drömmen, kollat in alla stjärnor, shoppat, med mer, med mer, med mer…
Jag kan konstatera några få saker efter den här dagen:
1. Det här är förmodligen enda staden i världen där alla turister stirrar ner i marken istället för att glo på alla coola byggnader. Detta då alla kändisars stjärnor finns på gatan. Vilket även innebär att man bumpar in i varandra.
2. Alla som bor här presenterar sig som ”skådis”, ”musiker” eller ”författare”. Alla vill uppnå sin dröm, det är därför de är i LA.
3. Staden är egentligen sjukt ful, men samtidigt så jävla cool.
Tanken var att vi skulle gå ut ikväll men både jag och Patrick är helt vansinnigt trötta efter alla nya intryck. Istället blir det en tidig kväll, och i morgon kommer Erik och plockar upp oss för lite roadtrip. Vi ska åka till Malibu och lite andra softa ställen.
Om jag vore religiös skulle jag be Gud om något liknande:
”Låt det aldrig ta slut”.
Jag har lyckats sova hela natten., fantastisk vad några advil PM kan göra
Igår drog vi efter många om och men till Santa Monica. Hotellpersonalen envisades med att det var farligt att gå precis överallt så vi tog en taxi. Sen vandrade vi ner till landmärket Santa Monica-piren och glodde på karusellerna, havet och människorna. Därefter upp till en bar och tog en öl och glodde mer på folk.
Folket här har absolut sin egna stil och de är väldigt laidback. Är man ute efter snabb service får man nog åka till New York, haha…
Nu har vi dragit en het frukost i solen och ska göra oss i ordning och dra oss mot Sunset Ave och Hollywood.
Dels ska vi möta upp Patricks polare, och i eftermiddag ska vi träffa en svensk tjej som pluggar till gitarrtekniker.
Sweet!
