Igår mötte jag upp T och gick till Rigoletto för galapremiären av The Dictator. Det var röd matta, fotografer och en jävla massa kändisar.
Vi gled bakom fotograferna och raka vägen fram till bordet med mat och dryck. Mycket bra drag 
Jag råkade bumpa in i Sean Banan av alla jävla människor på stället och fick kommentaren ”är du Al Jihad?”.
No I´m not, but I´m a hungry bitch…
Filmen då? Helt fantastisk jävla rolig! Alla i salongen skrattade så tårarna sprutade, den tog upp världsbilden och drev med den rätt hårt. Ni bara måste se den!
Idag är det så kallas halvdag på jobbet. Visserligen med vissa strings attached. Typ att vi måste städa upp våra skrivbord innan vi får gå hem. Med andra ord lär jag få gå hem vid 17-tiden oavsett vad… FML (fuck my life), eller vad är det fjortonåringarna skriver?!
Ikväll ska jag försöka ta mig iväg på fotbollsträning. Det kan bli spännande 
Mot alla odds har vi varit ute och sprungit (läs: ”joggat i myrtempo”).
Jag höll på att dö, men jag tror fan T hade ännu sämre kondis?! Tyvärr kan han skylla på ”astma”, det tycker åtminstone jag är fusk och fult spel. Eller vad säger ni?
Den 31 augusti, då går Årets Fotbollsmatch av stapeln!
En liten munhuggning startade för någon vecka sedan. Den handlar om ifall Sara och jag kan spöa skiten ur Jocke och Calle i en två-mot-två-match.
Det har spårat en hel del, men nu har Jocke till och med bokat en halv sjumannaplan, haha…
Dags att börja träna med andra ord
Tydligen har vi slagit vad om ära och några tusenlappar, så det vore ju fett jävla najs att spöa skiten ur killarna.
Jag ska redan nu börja öva på måldansen till låten Ai se eu te pego, den är ju tydligen obligatorisk att kunna
Postat i: Anti-heffaklump, Ego, Jobb, Musik, Oekonomiskt, Ordbajseri, Vardagliga ting
Jag vaknade klockan 5 i morse och vågade inte somna om för jag trodde att jag skulle försova mig. Den är ju skön…
Har suttit på jobbet sen klockan 7 och har hävt x antal koppar kaffe för mycket, mer speedad människa får man leta efter just nu.
Orsak? Tryck!
Det har varit fullt-ös-medvetslös i fem timmar, förhoppningsvis krävs bara en sista check innan allt skickas.
På lunchen ska jag köpa shorts och fotbollsstrumpor, ikväll ska jag ju debutera fotbollsträning *aouch*
Jag är fett nervös för jag har inte spelat på åtta år. Och redan då, som 20-åring, kände jag mig gammal och rätt oteknisk. Med andra ord vill jag helst inte veta hur efter jag kommer vara laget jag ska träna med…
Men det finns ett mission – mer om det senare idag. I augusti smäller det nämligen rätt hårt
Passande låt med tanke på när jag vaknade i morse…
Igår var det nog Mupparnas Årsträff på gymmet. Jag har aldrig sett så många pojkar kolla på bara sig själva i spegeln samtidigt…
En vild, men befogad, gissning var att de dessutom fått sina muskler via tabletter. Om någon sådan man läser detta inlägg – sluta, det är så fult att jag avlider och jag är knappast den enda kvinna som tycker så! Dessutom är det väl farligt?!
T och jag lyckades faktiskt träna mellan sessionerna av att vi bara förundras över övriga packet. Rygg och baksida ben?! Det kändes bra, mjölksyra och sånt där, ändå lyser träningsvärken med sin frånvaro. Det är inte ok, jag vill ha träningsvärk som ett bevis på att jag spenderat de där minutrarna på ett ok sätt.
Mycket ordbajs blir det…
Idag är det sista dagen att göra en liten tidning som ska skickas till tryck på måndag förmiddag. Med andra ord fullt upp!
Som om detta inte vore nog så kan det även vara så att jag kanske ska ha minikopian här de sista timmarna tills T slutat jobba.
Och ikväll ska jag möta upp farbror och mamma Eriksson som är i 08-land och roar sig. Socialtid på värmländska.
Det är mycket nu
Postat i: Anti-heffaklump, Ego, Jobb, Långt bort från hemma, Ordbajseri, Vardagliga ting
Just nu övertalar jag min chef att skicka mig till Los Angeles om två veckor. Tanken är att göra en intervju med Linkin Park, och säkerligen en massa andra skojiga människor/artister också.
Samtidigt kan jag checka av en massa grejer jag vill se innan jag dör/fyller 30 år
Btw: shit vilket överdrivet kanonträningspass jag fick till igår. Jag mötte upp slavdrivaren aka pojkvännen och han fick välja vad vi skulle träna. Det var väl ingen skräll direkt att han valde bröst/triceps, det måste vara killars favoritpass?!
Tillbaka till syftet med ämnet – det gick jättebra! I vanliga fall brukar tassarna strejka innan mjölksyran hinner ge sig tillkänna, men inte denna gång
Tassarna fungerar faktiskt fantastiskt bra just nu. Visst att de är lite stela och så, men det var längesen jag hade så ont att jag inte ville vara med. Det är ju awesome för jag har inte tid att ha aj. Eller ork.
Jag försov mig imorse. Jag råkade somna om inte bara en, utan två, gånger.
Kallvattnet i badrummet träffade inte mitt ansikte förrän 8:30 och sen tog jag en promenad till jobbet. Jag invigde mina rövskor, det kändes som jag att jag snubblade extra mycket trots att det är som att gå på kuddar. Skumt.
Mina ögon står verkligen i kors och hjärnan är totalt avstängd.
Help me?!
I hörlurarna imorse, Concrete Blonde. Perfekt musikval när man känner som jag:et just är beskrivet.
Satans helvete vad jag har varit duktig idag!
Jag har städat, tvättat, dammat, tränat stenhårt i 90 minuter och jag har gjort faster Berits tacopaj. Samt fixat chokladpudding tills ikväll!
Jag funderar även på att baka muffins till två av mina kollegor som tack för att de ställt upp lite extra för mig förra veckan. Men frågan är om T som vanligt råkar äta upp dem ikväll…?!
Vrålgod och svinenkel tacopaj, redan nallad på…
Jag har mot alla odds varit på gymmet. Jag måste verkligen hata mig själv…?!
Nu inväntar jag sushi, dagens första mål mat. Sen ska jag hem till Andreas och Cattis för lite kompistid. Jag gissar att det blir film, chips och ta det chill as hell…
Med risk för att låta vrålnördigt (hey, that´s my real me) – herrejävlar vilket skitbra pass jag fick till på gymmet idag!
Det blev hela 30 minuter på spark-å-dra-maskinen.
Sen blev det magövningar tills jag inte ens kunde fnissa trots att T berättade roliga skämt.
Sen blev det en maskin som enbart tar framsidan av låren.
Därefter benpressen där jag lyckades ta personligt rekord på 90 kilo *stolt som en jävla idiot* Jag vet inte vad som är normalt att ta, men när jag ”pressade” mig förra våren så tog jag 50 kilo… hehe… hittills har jag med nöd och näppe orkat 80 kilo, det har varit tungt. Men idag var benen för en gång skull rätt så fräscha
Någonstans vid 90 kilo så dog jag en aning av lycka så det blev lite vader och sen rundade vi av med ytterligare några magövningar.
Sammanlagt 90 minuter på gymmet och ett personbästa – det går bra nu
Nu ligger jag nyduschad i sängen medan T gör en middag som åtminstone doftar ljuvligt.
Också lyssnar jag på Slash fet. Myles Kennedy and The Conspirators nya album, Apocalyptic Love. Ett helhetstyckande om det kommer i morgon… So far låter det bra mycket hårdare än första singeln ut som var lite av en besvikelse.
Andra spåret, gosh vilken rökare!!! Adrenalinrock, pepp pepp pepp…
