Nu är jag tillbaks på hotellrummet. Batteritiden på Macen började sina så jag var tvungen att uppsöka laddaren (och en mjukare stol, mitt arsle är fortfarande lite medtaget).
Det slog mig när jag satt på caféet att jag känner mig så otroligt lyckligt lottad.
Jag har alltid drömt om att få resa, göra coola intervjuer och checka av upplevelser – och det är precis vad jag gör nu.
Det har aldrig varit en självklarhet, under min uppväxt semestrade vi med husvagn och jag var 18 år när jag flög och reste utomlands för första gången. Inget ont om det, jag trivdes och jag begärde inte så mycket mer. Jag ville aldrig få det serverat på ett silverfat, jag ville fixa det på egen hand för att det skulle i slutändan göra mig mer lycklig när jag väl lyckades.
Grejen är den att bara att bli journalist är en svårighet i sig. Att sedan få göra hundratals artistintervjuer, få resa och ha ett fast jobb med världens möjligheter är lite som att vinna ett greencard till USA (näst intill omöjligt).
Jag har alltid drömt om det och alltid haft tron om att jag hade en möjlighet att nå till den här extra nivån om jag kämpade stenhårt.
Och nu när jag väl rannsakat vad jag gjort senaste åren, alla resor som jag gjort och alla grejer jag fått vara med om känns det smått surrealistiskt. Galet liksom.
Herregud, jag växte upp i jävla (förlåt beskrivningen) Forshaga och nu sitter jag på ett lyxhotell vid Time Square och förbereder en intervju med en världsartist som ska göras i morgon!
När jag flyger hem i morgon kommer jag åka till mitt cribb på Söder och några timmar senare kommer jag få krypa upp i världens finaste killes famn och få mängder av kärlek. Bara en sån grej! 
Det kanske sticker i andras ögon, jag får ibland den uppfattningen (eller så är jag bara paranoid?!)... Men jag tänker faktiskt inte ursäkta mig, jag älskar mitt liv i det stora hela och jag tycker jag kämpat skithårt och offrat en hel del för att komma dit jag är idag. Jag är värd det här.
Det här är min dröm och jag påstår inte att de som inte gör allt det här är ”sämre människor”, för jag tror alla har sina egna drömmar, mål och prioriteringar. Jag snackar enbart ur mitt eget perspektiv nu, och jag är så lycklig att jag nästan spricker.
Jag lyckades efter många om och men somna om i morse och vaknade inte till förrän strax efter 10.
Nu är klockan snart 12 och jag har placerat mig på en fönsterplats vid ett café alldeles bredvid hotellet på 7th avenue. Tanken är att jag ska skriva ut gårdagens intervjuer till något som kan bli publicerbart material.
Jag tror att gula taxibilar, duggregn och skyskrapor kan inspirera mig en hel del under dagen
Idag har jag som redan nämnt bara en lyssning av ett album inplanerat. Det är klockan 18.
Vädret här gör att jag inte direkt känner för att lattja till det och gå runt halva Manhattan. Det kanske blir lite souvenirshopping, en detalj jag i normala fall missar totalt…
Hur som helst så ska jag piska upp lite självdisciplin och genomföra lite ordbajseri.
Jag somnade som en stock vid midnatt och trodde jag skulle sova lääängeee idag.
Nu är klockan 5 på morgonen och jag har varit vaken i dryga timmen. Hade världens mest komplicerade och längsta mardröm, självklart handlade den om personer jag tycker väldigt mycket om och nu är jag lite stressad trots att jag vet att det inte är på riktigt.
Borde somna om…
Det blev en bra mycket lugnare kväll i New York än gårdagens version. Först en timmes intervju med en tjej som bor och jobbar här, sen möta upp Emma för mat, en halv öl och sedan till hotellet och köra en timmes intervju med Emma.
Som vi båda konstaterade samtidigt – vi är inte 20 längre. Tragiskt.
Vi ska ses i morgon.
Igen.
Så klart.
Då ska vi utforska någon annan stadsdel, last night with my teenlove 
Jag vet att hon kommer svära som fan när hon ser bilden nedan, men jag tycker i alla fall att hon är så vacker att hon bör visas upp! Så jag tar att jag kommer få en bitchsmack rakt i fejjan som hej i morgon, och därmed lägger jag upp en av kvällens pics på henne
Gosh vad jag har gått idag! Aveny åt sidan och street åt det andra hållet.
Jag måste säga att New York är otroligt turistvänligt, stan består av raka gator och det går liksom inte att gå vilse. Och jag gjorde verkligen ett tappert försök under de tre senaste timmarna då jag knallat runt.
Jag började i Central Park, vidare in i Apples coola butik, sedan en tripp in i Trump Tower (dock inte upp, även om man får så kan jag inte, förklaring kommer senare), hela 5th avenue upp till parken där alla modeshower hålls (hjärnsläpp, kommer verkligen inte på namnet), in på en mexikansk grill och käkade en försenad lunch, vidare till Time Square, lite shopping åt pojkvännen som jag saknar så mycket att det är töntigt, sen strosade jag 7th avenue upp till hotellet igen.
Anledningen till att jag drar mig för att åka upp till toppen av något hus är för att jag blir så helvetiskt åksjuk av hissarna. På hotellet bor jag på våning 18 och det är pest och pina att åka upp/ner för jag blir sjukt yr av den åkturen. Värre än Balder på Liseberg!
Jag måste även säga att det manliga könet är väldigt vänliga med komplimanger här. De vräker ur sig ”you look hot”, ”hello beauty”, och så vidare när man går förbi dem. Det är säkert någon slags jargong de har, men ändå, det känns snällt 
Nu ska jag förbereda en intervju som jag ska göra om typ 50 minuter. Jag ska träffa en tjej som flyttade till New York för fem år sedan och har fixat ett helt nytt liv här. Hon verkar vara das master av budgetliv så jag tror hon blir perfekt inspiration att läsa om.
Efter intervjun ska jag möta upp Emma igen, hon ska också intervjuas *mohahahaha*
I morgon ska jag inte vara bakfull.
Jag ska jogga/power walka i Central Park (nu jävlar!!!) och förbereda inför torsdagens två megastora intervjuer. På kvällen ska jag dessutom ta mig till Madison Square Garden och lyssna på Regina Spektors nya album.
Lovely!
Jag har tagit en biljard bilder så jag ska försöka få in dem i datorn så ni får se vad jag sett idag
Glädjetjuten i hotellets lobby överröstade allt annat och folk stirrade på oss som om vi vore två retards, men va fan, det är ju inte varje dag man får träffa Emma!
Kvällen igår var hur nice som helst, tack gode g*d att vi har två kvällar till för vi hann inte ens med en fjärdedel av allt vi ville snacka om igår.
Ölen gled nog ner för jag mår som en överkörd grävling idag.
Dock har jag piskat mig ut på stan, jag gick i en timme i morgonsolen och lyckades köpa nytt puder för en spottstyver mot vad det kostar i Sverige. Tyvärr orkade jag inte fortsätta min promenad, så nu ligger jag på hotellrummet med allt nedsläckt och en huvudvärk som dunkar i otakt. Hoppas den går över omgående för jag har massor av planer idag och har absolut inte tid eller lust att vara ur spel.
Så här ”söt” var jag innan utgång, jag antar att jag inte var fullt lika fräsch när jag kom hem för det var Emma som uppmärksammade mig om att jag såg ”lite trött” ut… men vad kan man begära av någon som varit vaken i 26 timmar, flugit i elva timmar och har brutit arslet?!
New York!
Det blev en tur på stan. Eller så lång blev den inte, jag kom hela vägen till Forever21 (fem minuter bort) och där fastnade jag.
Att jag inte åkte på en hjärtattack var ett mirakel, goooosh vad jag ska dit igen! Och igen. Och igen. Ahh, ni fattar nog…
Den här gången kom jag bara ut med ett skärp, ett läppglans, ett linne och ett halsband. Men det kommer nog bli en hel del därifrån.
Nu ska jag göra något åt ringarna under ögonen, sen ska jag ner till lobbyn och möta upp Emma *yaaaay*
Här får ni ett bevis på schletenheten själv. Jag har sovit fyra timmar, varit vaken sen klockan 4 och nu är min tid egentligen efter midnatt, fast här är den bara 18. Tur att jag inte har något tidigt jobb inplanerat i morgon…
Framme i äppelstaden! *halleluja*
Min svanskota är grön-blåaktig och ruskigt svullen. Spricka? Hur som helst jävulskt oskönt att sitta på ett flygplan i sammanlagt tio timmar, vi snackar jätteont… Jag får visserligen skylla mig själv.
Sen tog det en smärre evighet att ta sig ut från flygplatsen. Ingen större skräll kanske när det gäller USA, jag tippar på att det går snabbare att bryta sig ut från Alcatraz och till fastland än det går att ta sig av ett flygplan och igenom tullarna i Amerika?!
Jag lyckades på snyggaste Carrie Bradshaw-sättet catcha en taxi (ok, nu kryddade jag, jag ställde mig i taxikön och fick snällt vänta på min tur) och åkte in mot Manhattan och hotellet.
Och just cribbet är hur coolt som helst, fyra stjärnor och mitt i schmeten!
Jag ser både Central Park och Time Square = ingen stor risk att gå vilse
Bildbevis kommer…
Nu ska jag försöka lattja ner en aning, om någon timme eller två kommer Emma för tidernas kramkalas. Lite middag och lite skvaller lär göra arslet gôtt
Men innan dess måste jag svara på mejl och strukturera upp arbetstiden.
