Enda gången jag hunnit slå ner arslet är under halvtimmen jag satt i frisörstolen. Och det var en sittning jag fick betala för. Jisses! Men det blev bra, T hade tydligen gjort en helt ok fyllestyrning med rakappareten 
Den stackaren ligger för övrigt hemma i feber och en trasig hals. Sweet.
Nu har han åtminstone nedbäddad och själv är jag på väg hem till en kollega. Vi på jobbet ska nämligen ha en hederlig hemmafest ikväll! Det kan sluta hur som helst – vi har trots allt fått lön, är slutkörda och halva gänget är småsjuka.
Jag startade denna fredag med en så kallad minisovmorgon bredvid en febrig T.
Sen välte jag ut min latté och började beta av räkningsberget, lika deprimerande som vanligt.
Därefter ett väldans långt samtal med lillasyster.
Hur jag lyckades gör mig i ordning och ”bara” vara 42 minuter sen till jobbet är en gåta *no panic*
Jag har även sms:at min frisör:
”Har du en paniktid för mig idag? Min pojkvän råkade raka sidecut på mig i fyllan och villan, tror det behöver trimmar lite..”.
Jag fick nyss svar:
”Hahahaha, vad rolig du är. Kom 14″.
Hon tror alltså jag skämtar, fan vad skoj när hon inser att det är skarpt läge
Just ja! Förmiddagen har bestått av picknickplåtning. Vad har jag lärt mig av det? Vänd aldrig någonsin ryggen till en amerikan med snö under fötterna.
Patrick var som Bambi på hal is så fort han fick en snöflinga under tassarna och lyckades ramla över mig, varpå jag var en millimeter från att krasha i hela picknickkorgen. Nu sket sig bara pannkakorna, men ändå. Puh!
Morgonens mest sönderlyssnade låt – Just be good to Green med Professor Green och Lily Allen.
Nu ska jag göra något ytterst ovanligt – jag ska visa er en halvnaken bild på mig själv *wooo-ooow*
Varför? Jo, bara för att jag är så helvetiskt stolt över att jag för en gång skull har ett sexpack på magen istället för i 
Nu återstår visserligen frågan hur länge jag lyckas behålla det för just i detta nu står det kladdkakemuffins med strössel i ugnen. Jag försöker samla lite lättarbetade sambopoäng + att vi ska göra en picknickplåtning i morgon och det enda jag kan bidra med är kladdkakemuffins. Jag är ju inte särskilt streetsmart i köksmiljöer…
Som alltid finns det däremot ett stort OM, och det är T som inte riktigt har någon botten när det gäller mina sockerbomber. Med andra ord kanske alla är slut i morgon så jag måste plutta ihop nya.
Shit, nu har jag klickat till det igen *opps*
De heter Forget your boyfriend och är begåvade med 14 centimeter klack, 3 centimeter platå och en himla massa nitar!
Plus att de var billigare än Jeffrey Cambell-stövletten (som jag fortfarande är liiiite såld på) – 599 kronor!
Frågan från kollegorna är när jag kommer använda dessa skönheter?
Svar: Någon gång i sommar när jag inte har någon känsel i fötterna, är mer balanserad än vanligt och även lite smått i kemisk obalans.
Jag har även gjort en snabb huvudräkning och kommit fram till att jag kommer vara hela 178 centimeter i dem. How cute/dangerous?
Har ni hört Norlie & KKV?
De hade någon låt som hette När jag går ner som spelades lite hipp som happ i slutet av förra året.
Nu är de back on track med nya låten Tröjan du hatar, och shit vad den fastnar! Lite klatchig alá Daniel Adams Ray, coolt.
Läkarbesöket gick hyffsat bra. Jag tömdes på sju rör blod och mitt armveck lär väl i morgon se ut som att det hängt med en pundare senaste femtioelva åren.
Det var däremot spännande att röntga tassarna, mina fingrar är ju fett krossskadade sen diverse cykel- och fylleolyckor så det ska bli kul att äntligen få reda på hur fel de är ihopväxta
Den indiska middagen igår var världsklass! Eller egentligen var det bara grejen att äntligen få äta det som var underbar – satan vad efterlängtat!
Och nu lovar jag att sluta tjata om indisk mat.
I detta nu sitter jag i ett väntrum på Läkarhuset. Inte för att jag har obotlig matkoma (sorry, nu kom det in ytterligare en referens), utan för att de ska tömma mig på blod och även röntga framtassarna.
Det är drop in och jag har ingen realistisk tro om att jag hinner till jobbet idag… Apotekare och provtagningsmänniskor måste vara de yrkeskategorier där det stressas minst. De lever förmodligen efter mottot ”en idag, en imorgon…”?!
Det är sällan jag faller för skor. Men när Jenny klickade hem de här vrålstörtcoola skönheterna från Jeffrey Cambell och visade upp dem på bloggen började jag darra av begär.
Klackhöjd 13 cm.
Platåhöjd 5 cm.
En miljard nitar.
1 895 kronor.
Jag undrar om jag gjort mig förtjänt av dem…?
Ikväll ska T bjuda ut mig på en ”romantisk” indisk middag.
ÄNTLIGEN!!!
Jag tackade till och med nej till indisk mat till lunch idag enbart för att jag ska kunna njuta maximalt ikväll
Btw: kan middagar vara romantiska när man haft varandra som sängskap i över ett och ett halvt år?
Jag är tveksam, i vårt fall är det mer en mänsklig instinkt att äta tills vi spricker, slicka av tallriken och sedan betala snabbt som attan för att hinna hem innan komatillstånd knockar ner oss helt.
Om vi råkar decka bredvid varandra så kan man säga att det är lite butterflies in the air, annars så brukar hemmakvällar utan något speciellt vara mer hjärtegulliga…
Hur är det för er? Hur romantiska är utemiddagar?
Amår & litte löv...
Nu har jag gjort något jag förmodligen aldrig tidigare gjort – jag har shoppat träningskläder! *heeeeelp*
Det var åtminstone på tiden att muta mig själv med något för att hålla tempot uppe.
Hemklickat?
Ett linne från Adidas, vitt och rätt simpelt.
Ett par chockrosa shorts från Nike. Frågan är om jag kommer våga använda dem?! Om inte annat fungerar de säkert som bra skrota-hemma-shorts.
Jag är hur sjukt trött som helst på att alla tjejträningskläder har rosa som basfärg, därför känns det lite omotiverat att jag valde just rosa, speciellt när jag tycker rosa är en vrålruskigt orockig färg överlag…
Hoppas jag blir snabb, stark och ”solbränd” i den här outfiten. Speciellt det sistnämnda!
Allt från sportamore.se. Någon som vet hur lång tid det tar innan de levererar sina saker?
En grej jag stör mig rejält på är folk som kokar ägg på fel sätt. Det vill säga startar med att koka upp vattnet, därefter lägger de i äggen och låter dem puttra på i åtta minuter för att få dem krämiga.
Jag vet inte hur många gånger jag undervisat i konsten att koka perfekta ägg:
1. Lägg i äggen.
2. Spola i varmt vatten så de precis täcker äggen.
3. Ställ på plattan och låt koka upp.
4. När det börjar koka drar du ner 20% i värmestyrka och tar tid.
5. Fyra minuter ska det koka så.
6. När fyra minuter gått räknar du långsamt till tio.
7. När du räknat till tio, långsamt, så tar du av kastrullen och spolar i askallt vatten.
8. Låt äggen stå i kallt vatten och svalna en aning.
KLART! Och du har därmed sparat minst fem minuter på hela dagen, istället för att kolla på kokande ägg kan du ägna dig åt något skojigare
